Skivsamling top-down

Jag tillhör den krympande skara som fortfarande köper skivor. Inte särskilt ofta, men det händer.

Senast jag utökade min skivsamling var i helgen. I samband med att jag köpte en CD i födelsedagspresent åt en kompis, slog jag till på R. E. M.:s samlingsalbum In Time för facila 84 kr.

Det fick mig att fundera över attityden till Greatest Hits-album. Smakelitens attityd, alltså; inte vanligt fôlks.

Attityden - om man läser trendängsliga musikspalter - är nämligen fördömande. En god vän till mig berättade för ett tag sedan att han hade köpt Bruce Springsteens album Greatest Hits, och tillade lite urskuldande "säkert en sån pöbelskiva du inte tar i med tång" - han ser mig som en riktig connaisseur i det avseendet, eftersom The Boss har varit min favorit sedan jag var 16.

Tvärtom. Greatest Hits är en utmärkt skiva. Om man inte äger några Springsteen-plattor bör man absolut börja med den. Och då är ändå inte Springsteen en artist som släpper ojämna plattor. (Skräckexemplet där måste vara Ghost in the Machine av The Police. Jag köpte den eftersom den innehöll en bra låt - Every Little Thing she Does is Magic - men resten av vaxet visade sig vara rena skräpet. Se upp för den.)

För en skivsamling bör naturligtvis byggas upp top-down. Man börjar inte med obskyra japanpressar om det är en artist som man tycker är lite halvbra, utan går från det generella till det specifika. R. E. M. är för mig ett sådant band, som jag alltid har gillat men aldrig köpt några skivor av.

Jag inledde inte mitt Springsteen-samlande med Greatest Hits, helt enkelt därför att den inte var utgiven då. Men jag hade gärna gjort det. Med facit i hand skulle jag nog sedan ha fortsatt med Born to run, The River, Darkness on the Edge of Town - och sedan allt annat.

Linjeteckning på g

Igår satt jag åter och lekte med MS Paint, inspirerad av en tidigare grej som jag ritade. Den såg lite platt och tråkig ut, så jag tänkte rita något mer livfullt på samma tema. Den här gången började jag istället med en svartvit linje- och frihandsskiss i Paint. Jag fick ihop ett hyfsat resultat, men blev inte helt nöjd med kompositionen. Nya tag, när jag nu känner för det!

Kvällssim

Igår kväll var jag - som vanligt - och simmade på mitt lokala bad. Framåt åttatiden drar de alltid ned belysningen och spelar lugn musik, som är otroligt avkopplande att simma de sista längderna till. Bassängen blir vackert blå i halvdunklet.

Men eftersom jag just nu har en period då jag börjat lyssna rätt mycket på R. E. M. har jag tänkt på att ett musikstycke saknas på deras repertoar. För vilken låt passar bättre vid ett sådant tillfälle än Nightswimming?

Oxid hit och oxid dit, inte pilla!

Bilprovningen bjussar på dagens garv:

När jag hade förgasarbilar brukade jag hälla K-sprit i tanken innan besiktningen. Det fick alltid ner koloxidhalten till acceptabla nivåer. Hur det däremot var med koldioxid vet jag faktiskt inte, för det kollade de aldrig...

When I find myself in times of trouble...

...Kronofogden comes to me, whisperin' words of wisdom: "CSN, CSN."

Nej, detta har ännu inte hänt mig. Jag gör alltid mina inbetalningar i tid. Snart ska första tertialet 2009 betalas.

Men i likhet med många andra svenskar har jag studieskulder hos CSN. Då inställer sig frågan: Borde jag betala in mer än CSN kräver? Kanske det rent av skulle löna sig att amortera hela rasket bums? Eftersom jag är en snål jävel har jag förstås funderat på den saken. Det kan tilläggas att mina studielån är av den äldre typen, från det system som CSN tillämpade 1989-2001.

En del av mina bekanta har nämligen gjort sig av med sina studieskulder. Det är klart, att den som står i skuld icke är helt fri. Å andra sidan sitter de kanske med lån på lägenheter eller villor istället.

Om man har mycket små studielån kan det vara idé att förtidsbetala dem. Då är det ändå peanuts, och det är alltid skönt att slippa räkningar.

Å andra sidan finns en situation då man absolut inte ska betala en krona mer än nödvändigt. Det är om man har mycket stora lån och så små inkomster att man sannolikt inte kommer att betala av lånen innan man fyller 65 (det s k bibliotekariesyndromet). Vid 65 skrivs nämligen den här typen av lån av.

Men det finns även andra skäl att ta det kallt. Räntan på CSN-lån är nämligen rätt förmånlig. Tidvis har det varit billigare att belåna villor, men det är ovanligt. Och framför allt lär inte banken skriva av villalånet om man till exempel skulle bli sjukpensionär, något som däremot CSN under vissa omständigheter kan göra.

Och ibland kommer an offer you can't refuse. Många 40-talister (vilka annars?) fick erbjudanden som gick ut på att de kunde betala in en större klumpsumma mot att resten av lånet skrevs av. Jag resonerade om detta med en mycket klok 40-talist, och invände att det kanske inte var så sannolikt att denna goda fé skulle uppenbara sig igen. Han resonerade som så att tre av fyra regeringar i modern har varit socialdemokratiska och resten borgerliga. Och de socialdemokratiska regeringarna hade traditionellt varit piggare på dessa något populistiska åtgärder, och om man extrapolerade den trenden så... ja, så skulle det mycket väl kunna hända igen. Ett lite spelteoretiskt resonemang.

Så även om jag med all sannolikhet kommer att betala av mina CSN-lån inom rimlig tid, kommer jag att göra det pö om pö!

En groda bland nyårslöftena

Hemma efter ett pass i simhallen. Sedan årsskiftet har en simtur varit som att försöka navigera genom en gryta full med korv. Jag misstänker att många årskort nu har inköpts med föresatsen att på sikt undantränga mindre vatten.

Men kom ihåg: En bassänglängd motsvarar inte en wienerlängd!

En del av badarna simmar imponerande sakta. Jag vet inte hur de gör, för jag kan bara med viss ansträngning hålla mig flytande i deras kölvatten. Själv är jag rätt snabb på bröstsim, vilket är tur, för jag är usel på crawl och kan inte simma fjäril alls.

Jag vet inte varför jag - oavsett träningsnivå och fysisk form i övrigt - simmar rätt snabbt. Kanske det beror på min kroppsbyggnad - likt grodan har jag långa ben och stora, breda fötter. Och den är ju bra på att simma.

Foto: Holger Gröschl

Allting ska gå med elektricitet...

...till och med gasspisar, verkar det som. Jo, det är säkert! I höstas köpte jag en ny spis. Den ser ut så här:

Denna utmärkta spis har nämligen tre finesser som inte funkar om den inte får kräm, nämligen eltändning, ugnsbelysning och roterande grillspett. Och det vill man ju ha. Vad man däremot inte vill ha är en ful, svart sladd som ringlar sig över köksbänken till närmaste eluttag.

Därför beslöt jag mig för att göra en dold elanslutning. Här är en "don't try this at home" på sin plats. El är som bekant farligt, och även om jag tror att det är OK att göra den här dragningen utan att vara behörig elektriker, bör man veta vad man håller på med.

Nåväl; jag inledde mitt arbete med en tur till Gubbdagis. Följande komponenter inhandlades:

• 5 m 3-ledars anslutningskabel (art. nr. 49-327)
• 1 st jordat skarvuttag (art. nr. 22-871)
• 1 st jordad stickpropp (art. nr. 22-1840)
• 1 st självhäftande kabelkanal (art. nr. 32-5814)

Sedan plockade jag fram verktygslådan. Till vänster om spisen står ett kastrullskåp, och där bestämde jag mig för att gömma sladdanslutningen. Jag borrade ett hål i skåpets vänstra sida och matade in anslutningskabeln, efter att ha monterat skarvuttaget i kabelns ena ände. I skåpets högra vägg tog jag upp ett större hål med en 52 mm hålsåg. Mina köksskåp består av masonit på träreglar, så materialet var lättbearbetat. Genom det hålet drog jag sladden från spisen:

Närmaste eluttag fanns ett par meter bort. För att inte ha en lös sladd att snubbla på fäste jag kabelkanalen på golvsockeln. Den gick lätt att kapa i lämpliga längder - ett jack med morakniven, så var det bara att bryta av den. Klistret på baksidan är vansinnigt starkt, så man har bara en chans att få kanalen på rätt plats! Efter att ha klippt kabeln till lagom längd monterade jag stickproppen och pressade ned kabeln i kanalen, och elmatningen var färdig:

Sedan är det bara att laga god mat på sin nya spis, som till exempel denna bandspaghetti med pepparsalami, krossade tomater, oregano och riven ost, som jag åt i kväll:

Teburkar - ett marknadsmisslyckande?

Pillemaran skriver om sina vedermödor att hitta en tesil. Idag drabbades jag av ett liknande problem.
Hembryggt te är förstås mycket godare än påste. Därför köpte jag idag en tesil, som jag utan större problem (där hade jag större tur än Pillemaran) hittade på Åhléns. Den var av modellen som består av två hemisfärer av stålnät och en liten kedja att förankra silen i tekoppskanten med.
Men jag vill även ha en snygg teburk av plåt. Någon sådan stod varken att finna på Åhléns, PUB, Gallerian eller NK, som dock kom närmast - de hade plåtburkar, men vita med NK-logga. Inte så kul. Jag vill ha en burk som ser ut som en teburk, kanske med tetillverkarens logotyp eller något orientaliskt motiv. Är det så illa att te på burk inte längre säljs?
Nåväl, jag fick en gratisprenumeration på Svenska Dagbladet av en försäljare på Hamngatan. Och på Drottninggatan ville en snubbe göra en marknadsundersökning och gav mig en tristesslott för besväret. Så ikväll ska jag brygga en kopp äppel- och kanelte och skrapa lott. Vem vet, jag kanske är miljonär?

Mobiltillbehör

Idag läste jag att Finanskvinnan har problem med en mobil-handsfree som går sönder. Då kan det vara läge att prova den här modellen av sladdlös handsfree. Inte nog med att den är billig - den fungerar dessutom till nästan alla mobiltelefoner, med eller utan Bluetooth!

Joanna - en pixelmosaik

Idag bjuder bloggen på vernissage av konstverket Joanna. Det är ett stycke pixelart som jag knåpade ihop i MS Paint:

Bilden är ritad "ur huvudet" (mitt, alltså) utan någon modell eller förlaga. Jag har inte utgått från någon linjeteckning, utan byggde upp bilden pixel för pixel, ungefär som man lägger en pärlplatta.

Ja, jag vet, hon har stora ögon. Det beror inte på något sätt på influenser från japanska serier utan på mina bristande tecknartalanger - jag hade trea i bild.

Eftersom bilden är sparad i .gif-format, vilket förvränger färgerna en smula (jag använde .bmp som arbetsformat) är det en intressant grej som inte syns helt tydligt. Bilden innehåller endast nio färger, plockade ur Paints defaultfärger: Rött, mörkrött, grönt, svart, vitt, ljusgrått, havsgrönt, brunt och sandsten. De delar av ansiktet som varken är skuggor eller högdagrar är inte en egen färg! Det är en schackrutig tesselering av sandsten och brunt.

Alstret fick sitt namn av att jag lyssnade på låten Joanna Says av Per Gessle medan jag ritade.

Julgransplundring i miniformat

I och med tjugondedag Knut är ordningen numera återställd och julpyntet undanställt. På elljusstakens plats placerade jag tre gamla favoriter från 80-talets början, som jag hittade i en låda på mammas vind:

Ford Thunderbird -57, Chevrolet Corvette och en Jeep med grym Hemi-V8!