Ekonomiskt oberoende - vad innebär det?

Ibland läser man på ekonomibloggar (jag orkar inte länka - de är i regel rätt ointressanta, och de länkar aldrig tillbaka till min blogg) om s k ekonomiskt oberoende. Det är något som många ekonomibloggare verkar vilja uppnå. Det är att inte behöva förvärvsarbeta, utan ha kapitalinkomster som man klarar sig på. Jag minns särskilt en blogg av en kille som höll sig tills han var på jobbet för att spara på toapapper, för att på så sätt kunna köpa värdepapper. Hans mål var att spara ihop en miljon.

Men när är man ekonomiskt oberoende? Antag att man behöver 10 000 kr rent i månaden. Då har man råd med hyra på 5000 och att lägga ca 150 kr/dag på annat. Man har förstås inte råd med någon bil och måste laga mat själv, ett riktigt tråkliv om man frågar mig. Men var och en sin egen lyckas smed. Man slipper ju stiga upp när väckarklockan ringer. Eller slipper man det?

En miljon kronor är, under förutsättning att man har ett jobb, ingen svårighet att jobba ihop på ett decennium för den sparsamme med lite karaktär och insikt i aktiemarknader. Men hur stor procentuell avkastning måste en miljon ge för att man ska kunna ha 10 000 kr till sin hyrestvåa i Rågsved, falukorv med makaroner och röda Level?

Den måste alltså avkasta 120 000 kr om året. Hundratjugotusen delat på en miljon blir tolv procent, tänker du. Så rätt du tänkt, fast det blev fel. För det första är kapitalinkomstskatten i Sverige 30 %. Alltså krävs en bruttoavkastning på 171 429 kr per år. Det ger en procentuell avkastning om 17 %. För det andra har Riksbanken ett inflationsmål på 2 %. Därför krävs en bruttoavkastning på 19 %. Var hittar man då det sparkontot?

Det gör man inte. I alla fall inte vad jag vet. När jag sparade till en bil låg sparräntan som bäst på ca 4 %. Aktier då?

En titt i dagens Dagens Industri avslöjar att det stora bolag (för närvarande Tele2 B) som ger bäst direktavkastning landar på 11,2 %. Cirka 5 procent verkar vanligare för industriföretag som Volvo och Electrolux. Det kanske man kan räkna med. Men inga 19 %.

Vad innebär det här då? Jo, för att kunna inkassera 10 lax per månad med 5 % utdelning krävs ett aktiekapital på 3 428 580 kr. Det är betydligt jobbigare än att få ihop en miljon. Men det går säkert; det är väl bäst att börja med korven och lågprisciggen på ett tidigt stadium så att man vänjer sig.

Begreppet "miljonär" har alltså kraftigt devalverats och har inte samma guldglans som det en gång i tiden säkert hade. Man får en halv tvåa på Kungsholmen för de pengarna. Eller en ny Corvette och ett par hundra tusen över.

Men, invänder någon, med en aktiv kapitalförvaltning går det väl att uppnå den 19-procentiga avkastningen?

Kanske det. Jag måste erkänna att jag faktiskt aldrig har försökt. Det enda som intresserar mig med pengar är nämligen vad man kan köpa för dem. Och då är det dessutom inte passiva inkomster. Nej, det är det inte! Om du hade en bil med manuell växellåda där växelspaken var ersatt av en knappsats, skulle du då påstå att den hade automatlåda? Nej, för även om den fysiska ansträngningen är mindre än att dra i en spak, måste du fortfarande utföra tankearbetet och trycka på knapparna. Så vad är egentligen skillnaden mellan 8 timmar om dagen på ett vanligt jobb och 8 timmars flyttande av aktier på en datorskärm? Ingen, framför allt med tanke på att många av dagens arbeten går ut på att flytta saker på en skärm. Själv flyttar jag på avloppsrör och ventilationskanaler, till exempel.

Så inkomster från aktier och andra värdepapper är inget att förlita sig på som huvudsaklig inkomst - men de är ett utmärkt sätt att sätta guldkant på tillvaron.

Stora planer!

Nu har jag fått en idé på hjärnan. Ordentligt. Jag ska flytta!

För närvarande bor jag i Hagsätra en bit söder om stan. Men jag har alltid velat bo i innerstan. Problemet med att bo i stan kan för min del delas upp i två delar:

1. Det är dyrt.


2. Det är svårt att ha bil.

Ettan är svår, men inte oöverstigligt svår. Tvåan har hittills varit värre. För närvarande har jag två bilar. En är en föga upphetsande Volvo som jag huvudsakligen använder till att åka till jobbet med. Flyttar jag till stan gör jag mig helt sonika av med den, köper en superflashig hoj och cyklar till jobbet, åtminstone på sommaren. Bilproblem 2a, och en del av problem 1, löst. En bruksbil kostar ju en del att äga.

Mustangen då? Den säljer jag inte (utom möjligen för att köpa en annan amerikanare). Men nu är det så vist ordnat att jag har tillgång till en garageplats som inte står och faller med att jag bor där jag bor. Bilproblem 2b löst. Men hade jag inte lyckats kombinera koncepten "ha schysst amerikansk bil" med "bo i innerstan", hade jag inte ens övervägt att flytta. Bilen är viktigare. Det är det jag alltid har velat - bo i innerstan och ha en Mustang eller Camaro, men ingen "vanlig" bil.

Så nu är det bara att välja lägenhet! Läget är rätt spikat - det blir längs blå linjen på Kungsholmen, troligen nära Fridhemsplan. Jag jobbar nämligen längs den T-banelinjen (i Solna), och om jag inte kan åka kommunalt utan byte och med max några hundra meter till tunnelbanan kör jag bil till jobbet, punkt.

Storleksmässigt siktar jag in mig på en etta. Nu bor jag i en tvåa, men det känns onödigt stort. Den behöver inte ha balkong - jag föredrar nästan att den inte har det - men får gärna ha fransk balkong. Inget kök, pentry räcker. Jag äter ändå ute nästan jämt, äter bara frukost hemma på helgerna. Tro't eller ej, men större delen av mina köksskåp står tomma!

Nu väntar jag följaktligen spänt på att bostadsmarknaden ska krascha. Eftersom den bostadsrätt jag har nu är billigare än den som jag tänker köpa, tjänar jag på sjunkande bostadspriser.

Det här ska bli spännande!

Tidsmaskinen

Här hittade jag en artikel om en extremt fin Mustang -73. Den är något så ovanligt som en nästan orörd originalbil! Dessutom i ett utförande som är mycket snarlikt det som min bil en gång levererades i. Nu tänker jag inte återställa min bil till originalskick, men det är kul att se hur den en gång såg ut.

En val löser mord

Videon till Kentlåten Mannen i den vita hatten som jag postade i förra inlägget var tydligen inte en originalvideo utan ett välgjort hopklipp av andra videos, bland annat den här:



Den här låten - FF - är intressant såtillvida att den innehåller en av den svenska musikens vanligaste felhörningar. Många tror att andrastämman sjunger "En val löser mord", men så är inte fallet. Versen som i själva verket sjungs är "Tellement loin de ce monde", vilket på franska betyder "Så fjärran från den här världen". Misstolkningen är dock inte så förvånande, eftersom Kents texter i regel är ganska kryptiska.

And now to something completely different. I butiker råkar jag ofta ut för irritationsmomentet att vända magnetremsan åt fel håll i kortläsaren när jag ska dra mitt kreditkort. Idag frågade jag mig: Varför har inte korten helt enkelt en magnetremsa på varje sida?

Nu är plastkortet en väldigt standardiserad teknikplattform, så det är nog fel ände att börja i. Däremot borde det vara en enkel match att utveckla en kortläsare med dubbla läshuvuden, så att det inte spelar någon roll åt vilket håll kunden vänder kortet.

I och med att kortterminaler med chipläsare alltmer tränger ut magnetläsare kommer innovationen att förlora sin aktualitet, så jag ämnar inte ila till Patentverket med min idé. Men om du läser detta och bestämmer dig för att börja tillverka en kortläsare med dubbla läshuvuden, förväntar jag mig så klart 50 % av vinsten!

Giganterna från Eskilstuna

Outhärdligt vackert och sorgligt:

En liten customidé

Ibland har jag lekt med tanken att customisera en Volvo 240. Nu har ju dygnet bara 24 timmar, så jag tror inte att idén kommer att förverkligas. Men så här ser den ut:

Jag skulle köpa den absolut fulaste och tråkigaste årsmodellen av Volvo 242, det vill säga 1979 eller -80. Den billigaste DL-modellen. Här har bloggen Biltrafik en presentation av sagda årsmodeller. Mitt val av tvådörrarskarossen är dock en "kompromiss med fulheten" - den är i grunden snyggare än fyradörrars- eller kombikarossen. Jag skulle slanta upp lite extra så att jag fick en välvårdad, rostfri och gubbkörd lågmilare. Nästan en bil i nyskick, för att ha en bra grund. I någon av det årets tråkiga färger gråblå, chokladbrun eller beige.

Sedan skulle jag börja fotodokumentera min ombyggnad. Den skulle bestå i måttlig trimning av motorn, tillsammans med grundlig estetisk upputsning av alla synliga komponenter. Jag skulle lacka om bilen, kanske i metallicblått eller Candy Apple Red. Exteriört skulle jag byta de fula kvadratiska lyktorna mot amerikagrillen med fyra rektangulära strålkastare. Jag skulle även byta de smala bakljusen mot de sena, breda bakljusen. Bilen skulle få tuffa men tidstypiska aluminiumfälgar, kanske Volvos turbofälgar. Interiören skulle jag uppgradera med diverse GT-instrument, sportratt o dyl.

Som sagt tror jag inte att jag kommer att genomföra det här projektet, men det vore kul!

Vetenskap kontra forskning

Isaac Newton (1642-1727).

Målning av Godfrey Kneller.

Dagligen hör och läser man ju mer eller mindre kloka påståenden. Ibland motsäger dock två uttalanden varandra - men vilket tror man då på? Jag har kommit på att jag själv graderar dem efter följande kriterier, från mer till mindre trovärdigt:

1. Egna empiriska erfarenheter.
   


2. Solida orsakssamband. Vetenskap, om man så vill.



3. "Forskning", "statistik" och dylikt.

Varför denna ordning? Ettan är ju enkel. Om man inte litar på sina sinnens giltighet, kan man lika gärna säga tack och godnatt. Då är ingen bedömning per definition giltig. Men borde inte tvåan slå ettan? Nej, för man kan ha misstolkat orsakssambandet eller använt det utanför dess tillämpningsområde. Att trean är dubiös borde vara en självklarhet, men alla kanske inte har tänkt på varför. Anledningen är att forskning visserligen söker sanningen, men den söker i ännu högre grad anslag. Därför blir resultatet ibland ett beställningsjobb. Och statistik är ett trubbigt och lättmanipulerat vapen. Framför allt kan man inte ur statistiska samband dra några slutsatser om det enskilda fallet.

Varför kom jag in på det här? Jo, jag kom att tänka på ett tidigare inlägg här på bloggen. Där driver jag huvudtesen att man bör hålla konstant hastighet vid bilkörning, om man vill spara bränsle. En läsarkommentar på inlägget gick ut på att sådant som leder till många start och stopp leder till minskad bränsleförbrukning. Kommentaren kom från Ljungbergs blogg. Egentligen länkar jag ogärna till den typen av bloggar, men gör ett undantag så att läsaren ska förstå sammanhanget. Den handlar om "samhällsplanering" (en motbjudande och i realiteten omöjlig företeelse i min mening), och grundar sig dessutom på att den s k AGW-hypotesen är korrekt. Ibland nämns också den s k peak oil-teorin, som är högst dubiös men givetvis alla bilhatares våta dröm.

Mitt ovanstående resonemang förklarar varför jag inte tror på Ljungberg. Han påstår att "Forskningen visar..." att t ex fyrvägsstopp och fartgupp ger lägre bränsleförbrukning. Jag har inte brytt mig om att ta reda på om det finns forskning som påstår motsatsen, utan nöjer mig med att konstatera att forskning är det för mig minst trovärdiga kriteriet av de tre ovannämnda.

Däremot tror jag mer på solida orsakssamband. Vilket tänker jag på då? Jo, att energi mest går åt när man accelererar ett föremål, i det här fallet en bil. Då omvandlas kemisk energi i bränslet till rörelseenergi. Att hålla ett fordon rullande kräver inte så mycket energi (men lite grann pga luftmotstånd m m). När fordonet bromsas omvandlas rörelseenergin till värme. En hybridbil (t ex Toyota Prius) tänjer lite på det sistnämnda i och med att den använder sig av regenerativ bromsning, men det som drar minst energi är även i det fallet att inte stanna alls. Det här orsakssambandet ser jag som tämligen solitt; det grundar sig på Newtons klassiska mekanik och ingår i gymnasiets fysikkurs; det är alltså sedan flera hundra år etablerad vetenskap. Den som lyckas kullkasta dessa samband har med all säkerhet ett nobelpris att se fram emot.

Det första kriteriet är också uppfyllt, i och med att jag själv har observerat lägre bränsleförbrukning vid körning i jämn hastighet än vid många start och stopp.

Vetenskapen-Forskningen 1-0!