Biltidningar - Sverige kontra USA

Peter Larsson skriver ett intressant inlägg om överetableringen inom svensk motorpress. Själv har jag som läsglad USA-bilsentusiast reflekterat en del - inte specifikt över mängden tidskrifter - utan snarare över kvaliteten på utbudet.

Tidningarna med störst upplaga - svenssonbiltidningar som Teknikens Värld och Vi Bilägare - nämner jag bara kortfattat. De skriver sällan om amerikanare, och när de gör det blir inte resultatet särskilt intressant.

En tidning som är bättre är Bilsport. Även om en stor del av det redaktionella materialet behandlar BMW, ombyggda Volvo och diverse plastraketer kan det stå en hel del intressant om amerikanare, speciellt i systertidningen Bilsport Classic.

Två tidningar som inte motsvarade mina förväntningar (nu var det länge sedan jag läste dem, så de kan ha förbättrats) är Power och Wheels, tidningar med fokus på amerikanska bilar. Och just på grund av detta fokus är det allvarlig kritik, speciellt med tanke på vilken konkurrens de har från andra sidan Atlanten.

Bläddrar jag igenom en typisk svensk USA-bilstidning hittar jag i regel följande:

• Ett cruisingreportage från [fyll i valfri håla] en vacker sommarkväll. Säkert kul för de närmast sörjande, men för vem annars, egentligen?



• Ett reportage om den fina Pontiac Firebird -67 som Conny Jönsson i Knäckebröhult har renoverat. Hade kunnat vara intressant om artikeln gått mer på djupet, men artikeln intresserar nog just nu främst Conny Jönsson.



• Del X av Y i serien om tidningens projektbil. Now we're talking! Men även dessa artiklar tenderar tyvärr att bara skrapa på ytan.



• En köpguide med information om en viss bilmodell. Köpguiden kan vara intressant för den som tänker köpa bilen, och informationen allmänbildande för andra, men en potentiell spekulant vet redan mer om Cadillac -59 än vad som står i artikeln.

I 90-talets början, innan jag ens hade körkort och långt innan jag köpte någon amerikanare, läste jag ofta Power och Wheels. Men jag tröttnade snabbt, av ovannämnda skäl.

Mitt stadsbibliotek hade dessutom något bättre. Bland de inbundna tidskrifterna hittade jag flera årgångar av Hot Rod Magazine! Och några av Västerås jänkebilsentusiaster prenumererade tydligen på Car Craft och Mopar Action, eftersom jag brukade köpa dem begagnade på antikvariat för en spottstyver.

I dessa amerikanska tidningar fanns:

• Artiklar om hur olika delar av bilen fungerade (t ex tändning eller förgasare).



• Läsarfrågor av teknisk natur, som besvarades av redaktionen.



• "How to"-guider (till exempel om lackering).



• I märkesspecifika tidningar fanns ofta reportage om bilar i orört originalskick, som guide för renoverare.



• Engelska. Ett språk som jag snabbt kom att behärska allt bättre.

Det verkar alltså som om svenska biltidningar skulle kunna ha ett och annat att lära av amerikanska. Paradoxalt nog känns de äldsta svenska motortidningar som jag har i min ägo (Colorod, 1976) nästan proffsigast - speciellt med tanke på att den seriösa USA-bilshobbyn i Sverige inte är så mycket äldre än så.