Confessions of an Ancient Pirate

Under vårens och sommarens debatter kring Piratpartiets framgångar var det en bloggkommentar (minns ej var) som jag började fundera kring. Kommentatorn ansåg att många av PP:s sympatisörer var "ungdomar som ville låtsas att de hade en ekonomi" och därför laddade ned musik som de inte hade råd med. Eller nåt i den stilen.

Resonemanget är intressant. Jag roade mig ikväll med att räkna hur många av mina skivor som jag hade köpt under min gymnasietid. Det visade sig vara cirka 20 stycken, varav drygt hälften fullängdsalbum och resten singlar och EP-skivor.

När jag gick på gymnasiet var vinylskivor ungefär lika vanliga som CD. MP3-spelare fanns inte, och inte heller inspelningsbara CD-skivor. Men nog piratkopierade vi musik redan då. Det fanns ju kassettband! Att kopiera en skiva till band tog lika lång tid som att spela upp skivan. Kassettdäcken gick varma hos mig och mina kompisar, och jag fick riktigt bra snits på att texta finstilta låttitlar på kassettfodralen. Det var något av en konst att optimera längden på banden; en del skivor gick att trycka in på ena sidan av ett 90-minutersband, medan andra måste splittas upp till båda sidorna av ett 60-minutersband.

Nu inser jag att det här börjar låta som när min morfar berättade om fotogenlampor och T-Fordar. Ni skulle bara höra om C64-datorerna. Förresten använde man kassettband till dem också...

Nåväl, vad jag tänkte komma till var att tonåringar inte köpte så många skivor på 90-talet heller. Därför att - tja, vi hade ju inte heller någon ekonomi att tala om.

Just därför tror jag inte att gymnasieelevers piratkopiering är någon större förlust för skivbolagen. Det är nämligen ett bortfall av inkomster som inte finns. Tvärtom kan den på sikt vara en vinst, eftersom ett musikintresse som byggs upp i unga år tenderar att finnas kvar.

Min mamma hade många bra skivor, som jag förstås också bandade. En höstdag 1991 hittade jag "The River" i hennes skivsamling. Det vaxet lade grunden för ett tungt beroende.

Men idag kom jag på att jag ju faktiskt har råd att köpa originalskivan, och körde förbi Rocks i Farsta. Plus att ett 18 år gammalt kassettband låter rätt grötigt.

Så jag får tacka Bruce Springsteen så mycket för lånet! Nu ska jag lyssna på min nya CD med "The River".