En liten customidé

Ibland har jag lekt med tanken att customisera en Volvo 240. Nu har ju dygnet bara 24 timmar, så jag tror inte att idén kommer att förverkligas. Men så här ser den ut:

Jag skulle köpa den absolut fulaste och tråkigaste årsmodellen av Volvo 242, det vill säga 1979 eller -80. Den billigaste DL-modellen. Här har bloggen Biltrafik en presentation av sagda årsmodeller. Mitt val av tvådörrarskarossen är dock en "kompromiss med fulheten" - den är i grunden snyggare än fyradörrars- eller kombikarossen. Jag skulle slanta upp lite extra så att jag fick en välvårdad, rostfri och gubbkörd lågmilare. Nästan en bil i nyskick, för att ha en bra grund. I någon av det årets tråkiga färger gråblå, chokladbrun eller beige.

Sedan skulle jag börja fotodokumentera min ombyggnad. Den skulle bestå i måttlig trimning av motorn, tillsammans med grundlig estetisk upputsning av alla synliga komponenter. Jag skulle lacka om bilen, kanske i metallicblått eller Candy Apple Red. Exteriört skulle jag byta de fula kvadratiska lyktorna mot amerikagrillen med fyra rektangulära strålkastare. Jag skulle även byta de smala bakljusen mot de sena, breda bakljusen. Bilen skulle få tuffa men tidstypiska aluminiumfälgar, kanske Volvos turbofälgar. Interiören skulle jag uppgradera med diverse GT-instrument, sportratt o dyl.

Som sagt tror jag inte att jag kommer att genomföra det här projektet, men det vore kul!

Vetenskap kontra forskning

Isaac Newton (1642-1727).

Målning av Godfrey Kneller.

Dagligen hör och läser man ju mer eller mindre kloka påståenden. Ibland motsäger dock två uttalanden varandra - men vilket tror man då på? Jag har kommit på att jag själv graderar dem efter följande kriterier, från mer till mindre trovärdigt:

1. Egna empiriska erfarenheter.
   


2. Solida orsakssamband. Vetenskap, om man så vill.



3. "Forskning", "statistik" och dylikt.

Varför denna ordning? Ettan är ju enkel. Om man inte litar på sina sinnens giltighet, kan man lika gärna säga tack och godnatt. Då är ingen bedömning per definition giltig. Men borde inte tvåan slå ettan? Nej, för man kan ha misstolkat orsakssambandet eller använt det utanför dess tillämpningsområde. Att trean är dubiös borde vara en självklarhet, men alla kanske inte har tänkt på varför. Anledningen är att forskning visserligen söker sanningen, men den söker i ännu högre grad anslag. Därför blir resultatet ibland ett beställningsjobb. Och statistik är ett trubbigt och lättmanipulerat vapen. Framför allt kan man inte ur statistiska samband dra några slutsatser om det enskilda fallet.

Varför kom jag in på det här? Jo, jag kom att tänka på ett tidigare inlägg här på bloggen. Där driver jag huvudtesen att man bör hålla konstant hastighet vid bilkörning, om man vill spara bränsle. En läsarkommentar på inlägget gick ut på att sådant som leder till många start och stopp leder till minskad bränsleförbrukning. Kommentaren kom från Ljungbergs blogg. Egentligen länkar jag ogärna till den typen av bloggar, men gör ett undantag så att läsaren ska förstå sammanhanget. Den handlar om "samhällsplanering" (en motbjudande och i realiteten omöjlig företeelse i min mening), och grundar sig dessutom på att den s k AGW-hypotesen är korrekt. Ibland nämns också den s k peak oil-teorin, som är högst dubiös men givetvis alla bilhatares våta dröm.

Mitt ovanstående resonemang förklarar varför jag inte tror på Ljungberg. Han påstår att "Forskningen visar..." att t ex fyrvägsstopp och fartgupp ger lägre bränsleförbrukning. Jag har inte brytt mig om att ta reda på om det finns forskning som påstår motsatsen, utan nöjer mig med att konstatera att forskning är det för mig minst trovärdiga kriteriet av de tre ovannämnda.

Däremot tror jag mer på solida orsakssamband. Vilket tänker jag på då? Jo, att energi mest går åt när man accelererar ett föremål, i det här fallet en bil. Då omvandlas kemisk energi i bränslet till rörelseenergi. Att hålla ett fordon rullande kräver inte så mycket energi (men lite grann pga luftmotstånd m m). När fordonet bromsas omvandlas rörelseenergin till värme. En hybridbil (t ex Toyota Prius) tänjer lite på det sistnämnda i och med att den använder sig av regenerativ bromsning, men det som drar minst energi är även i det fallet att inte stanna alls. Det här orsakssambandet ser jag som tämligen solitt; det grundar sig på Newtons klassiska mekanik och ingår i gymnasiets fysikkurs; det är alltså sedan flera hundra år etablerad vetenskap. Den som lyckas kullkasta dessa samband har med all säkerhet ett nobelpris att se fram emot.

Det första kriteriet är också uppfyllt, i och med att jag själv har observerat lägre bränsleförbrukning vid körning i jämn hastighet än vid många start och stopp.

Vetenskapen-Forskningen 1-0!

Den eviga duellen - Camaro mot Mustang

Tävlingen Den ultimata drömbilen tar en liten paus, med Porsche 964 RS -92 för närvarande i täten.

Nu vidtar en annan biltävling mellan två modeller och med mig som domare. Det är en tvekamp som har pågått sedan 60-talet.

Vilken bil är bäst - inom respektive årsmodell - av de sportiga jänkarna Chevrolet Camaro och Ford Mustang?


1965 är den första årsmodellen av Ford Mustang. Eftersom Camaron ännu inte har lanserats, vinner Mustangen på walk-over.

1966 saknar Ford Mustang ännu konkurrens, men nu snickras det febrilt i GM:s prototypverkstad.

1967 lanseras Chevrolet Camaro, och Mustangen får hårt motstånd. Så hårt att jag måste utse Camaron till segrare detta debutår. Inte minst på stylingfronten knäcker GM:s pony-car, speciellt med den tuffa RS-fronten. Och Camaron går att få med 396 cui, mot Mustangens 390!

1968 blir en repris på föregående år. Bilarna ser snarlika ut och har ungefär samma prestanda. Camaron har fått en lite renare look i och med att den inte längre har några ventilationsrutor.

1969 blir en tuff match. Bilarna på bilden ovan (nej, titta på bilarna!) är från detta år; Camaron en RS och Mustangen den nya Mach I. (Bilden kommer härifrån.) Båda bilarna har omdesignad kaross - till det bättre - och finns nu i monstruösa prestandautföranden. Efter moget övervägande går vandringspokalen till Mustangen; den ser lite fetare ut och finns i en uppsjö av gatureggade tävlingsversioner. Men det är en hårfin seger mot en värdig motståndare. Det här är nog min favoritårsmodell av såväl Camaro som Mustang.

1970 lanseras generation 2 av Camaron, och det innebär att Mustangens ledning utökas. Mustangen är snyggare, och Camaron får minuspoäng för att cabrioletutförandet inte längre står på menyn. Boss 302 och Boss 429 - föregående års värstingar - finns kvar hos Ford.

1971 vinner Mustangen återigen, men med något knappare marginal än föregående år. Den är lite stor och kantig, men finns fortfarande i högprestandautföranden - 429 Super Cobra Jet och Boss 351.

1972 har hästkraftskriget mattats av. Det blir ett svårt val. Forden finns inte med big block-motor och Chevan inte som cabriolet. Bucklan får gå över till Camaron!

1973 går inte heller Camaron att beställa med big block-motor, så bilarna är prestandamässigt ganska jämnspelta. Mustangen vinner, mycket på grund av snyggare formgivning och tillgång på cabrioletutförande.

1974-81 vinner Camaron. 1974 i det närmaste på walk-over då Mustangen inte ens finns med V8. Utseendemässigt är dessutom Mustangen så på dekis - framför allt efter 1979 - att Camaron tar hem en knockoutseger utan att man ens behöver jämföra prestanda (och Camaron har 350 cui mot Mustangens 302). Det märks att Mustangens generation 2 och 3 är tematiska produkter av det dystra 70-talet, medan Camarons generation 2 är en mer solid 60-talsskapelse.

1982 och framåt tänker jag bara beröra som hastigast, då det inte på samma sätt rör sig om klassiska amerikanare. Men här vinner Camaron på grund av snygg design - under de år den tillverkas! Mustangen gör en uppryckning 2005 (då Camaron visserligen inte tillverkas), men efter Camarons come-back 2010 är kampen tuff, jämn och oavgjord. Historien får avgöra om 2010-talets bästa muskelbil är prydd med en kromad vildhäst eller en guldfärgad bowtie.

Vilken Mustang eller Camaro är din favoritmodell?

Första ronden!

Nu har FixarFarsan anmält kandidat nummer två - en Porsche 964 RS -92:

Foto: 964rs

Första ronden i tävlingen Den ultimata drömbilen står alltså mellan två sportvagnar, den tyska Porschen och en brittisk Lotus Esprit Turbo -86.

Prestandamässigt vinner Porschen. Lotusen har en fyrcylindrig motor på 2,2 liter, som trots att den är turbomatad inte är i närheten av Porsches boxersexa på 3,6 liter. Den ca 50 hk högre effekten från Stuttgart kommer dessutom från en sugmotor - inget turbofusk här inte! Däremot lär Lotusen, med tanke på dess mittmotor, ha bättre vägegenskaper.

Utseendemässigt blir det svårare. Porschen ser ut som en groda framifrån och en skalbagge bakifrån. Lotusen är något snyggare, trots att det inte ser något vidare ut när "motorhuven" nästan går i ett med vindrutan som på en Toyota Previa. Jag kan först som sist säga att jag sällan tycker att bilar som saknar riktig grill är särskilt snygga.

Ett svårt val. Över huvud taget har jag lite svårt att bli entusiastisk över den här typen av sportbilar. Men det får bli Porschen, trots allt - höga prestanda och genuin kvalitetskänsla framför den något undermotoriserade och kanske lite skramliga Lotusen.

Första kandidaten anmäld!

Tävlingen om vilken som är den ultimata drömbilen har börjat! Den först anmälda kandidaten är en Lotus Esprit Turbo -86, nominerad av Peter Larsson.

(Foto: Jagvar)

Den ser ut ungefär som ovan, även om bilden föreställer en -87:a. Peter tänkte sig dessutom en metallicfärgad bil med guld-ekerfälgar, något som jag absolut tycker är snyggare än ovanstående. För vem vill ha en silverfärgad bil? Anledningen till att silver har varit så omåttligt populärt på senare år är troligen att smuts inte syns så bra på silver, alltså samma filosofi som ett ankskitsfärgat strandlakan. Och en sportbil har man ju tid att tvätta.

Nu behöver Lotusen en motkandidat!

Den ultimata drömbilen - ny tävling!

Alla vi motorintresserade har väl en drömbil? Det finns ju till och med en blogg som heter Bildrömmar och drömbilar, och när jag sparade ihop pengar till min Mustang gjorde jag det på ett konto som döptes till just Drömbilen.

Men vilken är den ultimata drömbilen? För att ta reda på detta drar jag nu igång en tävling. Inspirationen kommer från en kille som tog en påse Non-Stop och tryckte två karameller mot varandra. Den som sprack förlorade och blev uppäten. Sedan tryckte han en ny karamell mot vinnaren, åt upp den som sprack osv. Till slut hade han bara kvar påsens starkaste karamell.

Jag tänkte göra på ett snarlikt sätt. Jag jämför två bilar, och den bästa vinner och går vidare till nästa omgång. Till slut har jag fått fram den ultimata drömbilen. Detta bygger på antagandet att jag har vad nationalekonomer kallar för rationella preferenser, dvs att om bil A är bättre än bil B och bil B är bättre än bil C, är bil A bättre än bil C. Regler:

• Bilarna ska vara i fabriksutförande, annars blir det för godtyckligt.


• För att något så när begränsa floran av deltagare håller jag mig till bilmodell och årsmodell. Specialutföranden inom bilmodellen beaktas inte separat, utan t ex en Dodge Charger och en Dodge Charger R/T räknas som samma bil. Det bästa utförandet gäller då (vilket i just det fallet lär bli R/T:n). Den regeln kan jag tänka mig att tumma på, men det får bli senare.


• Jag behöver inte ha kört bilmodellen ifråga.


• De egenskaper som främst kommer att beaktas är utseende och prestanda. Ekonomi, innerutrymmen, mugghållarantal o dyl är av underordnat intresse.


• Tävlingskandidater föreslås i bloggens kommentarsfält. Får jag inga eller dåliga förslag väljer jag kandidater själv.


• Juryns beslut kan inte överklagas.


• Jag är juryn.

Nu kör vi!

Trabanter från Trollhättan

Bilspanaren berättar om hur en Volvo 164 figurerade i ett MacGyver-avsnitt - lätt förklädd till öststatsbil! Det påminner om ett avsnitt jag såg av den gamla TV-serien Mission: Impossible (eller möjligen The Man from U.N.C.L.E., en annan agentserie från 60-talet) där huvudpersonerna var på uppdrag i en stad bakom järnridån. På en gata står två svarta bilar parkerade. Skoda? Wartburg? Nej, det visar sig vara tvåtaktssaabar med svenska nummerskyltar!

Det var ganska fascinerande att se hur den påhittade "öststaten X" gestaltades i sådana TV-serier. Man använde ofta påhittade språk (jag minns en skylt med texten "Fuma prohib", vilket väl får antas betyda "Rökning förbjuden"), och eftersom Östeuropa var helt slutet, fick man använda andra miljöer från Europa som inspelningsplats.