Storpotäten

Den här helgen tillbringade jag som flaggvakt, depåsopare och alltiallo på folkvagnsevenemanget Bug Run på Mantorp Park. Det var kul!

En udda iakttagelse utanför banan gjorde jag när vi åkte över till gamla Mobilia för att handla. På City Gross såldes nämligen konservburkar med tärnad potatis om inte mindre än 9,2 kg!

Jag drog först slutsatsen att Östergötland befolkas av jättar, något som jag inte lagt märke till vid mina tidigare besök i landskapet. Senare fick jag veta att City Gross säljer en hel del till restauranger och storkök, en mer rimlig men mindre spännande förklaring.

Men ändå. Man får en lätt surrealistisk känsla vid åsynen av så stora livsmedelsförpackningar. Det är lite som Gröna lund - där har jag sett lyckliga (?) chokladhjulsvinnare bära runt på Centerrullar stora som en bazooka. Då tänker jag: Innehåller de skalenligt uppförstorade Center-godisar, var och en stor som en temugg? Tanken svindlar.

En minnesregel

Häromåret gick jag en svetskurs! Där fick man bland annat lära sig MIG/MAG-svetsning. MIG (Metal Inert Gas) används huvudsakligen vid svetsning i aluminium, medan MAG (Metal Active Gas) mest används för att svetsa stål. Så hur kommer man ihåg det? Jag kom på följande minnesknep: MiG-plan är gjorda i aluminium, men magfälgar har man på bilen, och den är gjord i stål!

Testinlägg och gjutjärnsfundering

Det här inlägget kan möjligen se konstigt ut, eftersom det är det första jag skriver med Blogger-appen. Även ett testmeddelande bör dock ha ett innehåll. Därför tänkte jag nämna ett par ord om motorblock.
En del motortrimmare låter blocket ligga utomhus något år innan motorbygget. På så vis elimineras vissa restspänningar i gjutjärnet av temperaturväxlingarna.
Alltså borde ett begagnat block vara bättre än ett nytt. Frågan är vad som sitter i crate-motorer? Och vilken effekt har mekanisk bearbetning, t ex borrning - bygger den in nya restspänningar?
Det bästa utgångsmaterialet för ett V8-bygge är nog ett motorblock från en pick up-motor el dyl som gått långt i varierande väderlek. Ska man ändå borra till överdimension gör det ju inget om cylinderloppen är slitna!

Evighetsfilter - vilken idé!

Minsann. I Summit Racing-katalogen som medföljde en beställning från USA hittade jag något som jag aldrig hade sett förut. Oljefilter som är tvättbara och håller i all evighet!

Låter som en utmärkt idé. Allt fler biltillverkare har ju gått över till filter där man bara byter själva filterinsatsen i stället för hela "burken". Nyss svor en kompis ve och förbannelse över hur krångliga de nya filtren var att byta jämfört med traditionella spin-on-filter. Men det här verkar ju smidigt, och ännu bättre för den omhuldade miljön - inget kastas, utan man tvättar bara metalltrådsfiltret. Det filtrerar partiklar ned till 45 mikron, men insatsfiltret kan bytas mot ett som klarar partikelstorlekar ända ned till 10 mikron. Dock hittar jag ingen information om hur ofta filtret måste rengöras. De är inte heller billiga - 10 gånger priset för ett engångsfilter - men snygga!

Någon som har provat den här produkten? Synpunkter?

I backspegeln

Att modifiera och förbättra sin entusiastbil är kul! De projekt som upptar störst plats i mekarskallen är dels de kommande ombyggnaderna (kanske ska jag bygga en Boss 351-motor någon gång?) och dels de pågående byggprojekten (där man går runt och spånar på hur nästa plåtbit ska bockas till).

Men det kan även vara en idé att ta en titt i backspegeln ibland, och se tillbaka på de utförda projekten. Det är ju dem man har lyckats med och kan vara riktigt stolt över! Vad har du byggt om eller förändrat på din bil sedan du köpte den?

Här kommer en lista på grejer jag hittills har gjort på min Mustang. Rena underhålls- och reparationsåtgärder tar jag inte upp här, även om de kan vara nog så utmanande, utan bara uppgraderingar:

• Installation av dubbla signalhorn.
• Dragning av nya kabelhärvor till bakljus, så att blinkers och bromsljus lyser som originalet.
• Stöldskyddsmärkning.
• Relästyrning av hel- och halvljus.
• Prydligare uppklamring av tändkablar.
• Installation av bilstereo samt hembyggd hatthylla med högtalare.
• Byte av luftfilterburk, varvid motorn även försågs med sluten vevhusventilation.
• Komplettering med en dörrkontakt som saknades.
• Omlackering av kylargrill och lyktsargar, från orange till svart.
• Kromade backspeglar (se bilden) i stället för svarta.
• Nya dörrknoppar. Det är de små, små detaljerna som gör't!
• Ny, mindre och tätare spolarvätskebehållare.
• Byte av originalratten till sportratt från Grant.
• Höjning av framvagnen genom fjäderbyte.
• Byte av förgasare från Holley 750 till Edelbrock Performer 600.
• Flytt av stereo till hembyggd konsol i handskfacket...
• ...eftersom jag då kunde montera tre mätare (Autometer) där stereon tidigare satt.
• Montering av givare för oljetryck, oljetemperatur och vattentemperatur.
• Installation av termostatstyrd elfläkt (Hayden).
• Montering av kickdownwire (LOKAR).

Oj, det där blev ju en rätt lång lista. Och längre ska den bli!

Förstörande provning

Motorolja bör - som bekant - bytas med jämna mellanrum. Precis som kalsonger, och av ungefär samma skäl.

Men vad händer om man inte byter olja?

En bekants bekant provade faktiskt. Han hade en risig bil som han aldrig bytte olja på. Han fyllde bara på mer olja när nivån sjönk.

Till slut (och då hade det gått lång tid) skar motorn ihop. Bekantsbekanten var en sann experimentalist, och plockade isär motorn för att undersöka dess inre. Oljetråget visade sig vara fullt med en lerliknande massa, där vevaxeln hade plöjt djupa spår.

Så nu vet du vad som händer, och behöver inte göra samma experiment själv. Olja (och oljefilter) bör alltså bytas ibland.

Själv tänker jag snart byta till den här oljan vid namn Wolf's Head, en högkvalitativ mineralolja som min lokala USA-bildelsnasare säljer till hyfsat pris. Då åker även ett sprillans Purolator oljefilter på. 20W-50 är en lämplig viskositetsklass för lite äldre V8:or som mest körs under sommarhalvåret.

När bytte du olja senast?

Parkeringspolitik - när det bästa blir det godas fiende

Tre politiker skriver i en debattartikel på DN om att parkeringsnormen borde avskaffas. Den bakomliggande tanken är att minskat bilåkande är bra för miljön, och att folk i mindre utsträckning kör bil om tillgången på p-platser är mindre.

Resonemanget kan måhända te sig giltigt, men jag tänkte ett steg till. Det kan mycket väl bli så att bilismen tvärtom ökar.

Varför då? Jo, antag att innerstadslägenhetsspekulanten Ivar bor i en förort (alternativ 1) och kör bil till jobbet. Ivar letar efter en lägenhet i centrala Stockholm. Den lägenhet han tittar på (alternativ 2) har inget garage. Däremot ligger den mycket centralt, så Ivar kan cykla eller ta T-banan till sitt jobb. Men Ivar gillar sin BMW och vill ha en plats att ställa den på. ("Men vad ska Ivar då med en bil till, han kan väl lika gärna åka kommunalt om han bor så centralt?" invänder du kanske då. Mitt svar är att det ska du skita i; det är Ivars ensak, inte din.) Så eftersom parkeringsmöjligheterna är obefintliga går Ivar besviken från visningen av en lägenhet som han annars gärna skulle ha köpt. Men nu bor han hellre kvar i sin förortslägenhet.

Om det då hade funnits en lägenhet inne i stan med garage (alternativ 3) hade Ivar kunnat köpa den istället, behållit BMW:n och cyklat till jobbet. Då hade han kört mer bil än i alternativ 2, men avsevärt mindre än i alternativ 1.

Vad är sensmoralen av detta? Jo, att politiska beslut ofta medför komplexare följder än den som fattar dem tror. Och att det är väldigt lätt att det bästa blir det godas fiende.

Ny luftfilterburk med PCV

Ett av den gångna vinterns mekprojekt var att förse Mustangen med ny luftfilterburk. Den gamla luftrenaren av typ Edelbrock Ram-Flo kan beskådas här.

Det fanns två anledningar till att jag bytte luftfilter. Den ena var att motorn tidigare saknade PCV (sluten vevhusventilation) och den andra att jag ville ha en snyggare luftfilterburk med mycket krom på.

Varför ska man då ha sluten vevhusventilation? Jo:

• Bilbesiktningen kräver sluten vevhusventilation från och med 1969 års modell.
• Man slipper vevhusgaser som kladdar ner i motorrummet och inte är bra att andas in.
• Oljan (och därmed motorn) mår bättre och håller längre.

Nackdelen kan vara att vevhusventilationen snor en hästkraft eller två, men såna har jag ju gott om. Dessutom blir det ett par slangar extra under huven, något som en del kan tycka förstör motorns cleana look. Inte så farligt enligt mig.

Följande delar inhandlades - jag köpte grejorna på Åbergs VTC Parts i Högdalen, men det är standardprylar som finns där USA-bildelar säljs:

• En kromad luftfilterburk av "kakburksmodell" med 14" diameter.
• Ett kromat oljelock med slangnippel.
• Ett vinkelstycke av plast, även detta med slangnippel.
• En PCV-ventil.
• Två gummipackningar.
• Två slangar med 3/8" respektive 5/8" diameter.

Alla delarna är av fabrikatet CP Automotive, utom PCV-ventilen som kommer från Motorcraft.

Därefter borrade jag tre hål i luftfilterburken för att kunna fästa vinkelstycket - ett för att luften ska kunna komma igenom och två för fästskruvarna. Här är en varning på sin plats. Man vill inte att en mutter ska lossna och sugas in i förgasaren med motorras som följd. Därför använde jag låsmuttrar till detta skruvförband. Sedan trädde jag den grövre slangen på vinkelstycket och drog den till oljelocket, som jag satte i vänster ventilkåpa med en gummipackning emellan:

Tidigare satt det en breather där, alltså ett litet filter fyllt med stålull, som dreglade oljekladd på den fina aluminiumkåpan. I höger ventilkåpa satte jag den andra gummipackningen och PCV-ventilen. Därifrån drog jag den klenare slangen till en vacuumanslutning på förgasaren:

Så nu sugs vevhusgaserna ut genom PCV-ventilen och förbränns i motorn. Frisk luft tas från luftrenaren och dras in genom oljelocket. (Varför har man inte bara ett litet filter på oljelocket? Jo, för då vore inte systemet helt slutet. När man inte har något vacuum att tala om, dvs vid fullgas, är det meningen att vevhusgaserna ska tryckas in i luftrenaren.)

Jag blev mycket nöjd. Installationen blev snyggare, oljan blir renare, och eftersom 14" är en vanlig diameter på luftfilter kan man använda andra filter än det som följde med burken, t ex tvättbara "evighetsfilter". Och visst känns det väl som om bilen går lite fortare med ett kromat filterhus?

Ha en grym sommar!

Tydligen är jag för ung. Jag trodde nämligen att "Cruel Summer" var en låt av Ace of Base. Och jodå - de har spelat in en version av låten, men det är en cover från 1998. Det här är originalet med Bananarama från 1983:



Och nog är det väl receptet på en - i modern bemärkelse - grym sommar? Sol, charmtroll i snickarbyxor och bensin för tre kronor litern - då är den varma årstiden perfekt!

Förstärkt humor

Två transistorer åt potatismos. En blev MOSFET.

Biltidningar - Sverige kontra USA

Peter Larsson skriver ett intressant inlägg om överetableringen inom svensk motorpress. Själv har jag som läsglad USA-bilsentusiast reflekterat en del - inte specifikt över mängden tidskrifter - utan snarare över kvaliteten på utbudet.

Tidningarna med störst upplaga - svenssonbiltidningar som Teknikens Värld och Vi Bilägare - nämner jag bara kortfattat. De skriver sällan om amerikanare, och när de gör det blir inte resultatet särskilt intressant.

En tidning som är bättre är Bilsport. Även om en stor del av det redaktionella materialet behandlar BMW, ombyggda Volvo och diverse plastraketer kan det stå en hel del intressant om amerikanare, speciellt i systertidningen Bilsport Classic.

Två tidningar som inte motsvarade mina förväntningar (nu var det länge sedan jag läste dem, så de kan ha förbättrats) är Power och Wheels, tidningar med fokus på amerikanska bilar. Och just på grund av detta fokus är det allvarlig kritik, speciellt med tanke på vilken konkurrens de har från andra sidan Atlanten.

Bläddrar jag igenom en typisk svensk USA-bilstidning hittar jag i regel följande:

• Ett cruisingreportage från [fyll i valfri håla] en vacker sommarkväll. Säkert kul för de närmast sörjande, men för vem annars, egentligen?



• Ett reportage om den fina Pontiac Firebird -67 som Conny Jönsson i Knäckebröhult har renoverat. Hade kunnat vara intressant om artikeln gått mer på djupet, men artikeln intresserar nog just nu främst Conny Jönsson.



• Del X av Y i serien om tidningens projektbil. Now we're talking! Men även dessa artiklar tenderar tyvärr att bara skrapa på ytan.



• En köpguide med information om en viss bilmodell. Köpguiden kan vara intressant för den som tänker köpa bilen, och informationen allmänbildande för andra, men en potentiell spekulant vet redan mer om Cadillac -59 än vad som står i artikeln.

I 90-talets början, innan jag ens hade körkort och långt innan jag köpte någon amerikanare, läste jag ofta Power och Wheels. Men jag tröttnade snabbt, av ovannämnda skäl.

Mitt stadsbibliotek hade dessutom något bättre. Bland de inbundna tidskrifterna hittade jag flera årgångar av Hot Rod Magazine! Och några av Västerås jänkebilsentusiaster prenumererade tydligen på Car Craft och Mopar Action, eftersom jag brukade köpa dem begagnade på antikvariat för en spottstyver.

I dessa amerikanska tidningar fanns:

• Artiklar om hur olika delar av bilen fungerade (t ex tändning eller förgasare).



• Läsarfrågor av teknisk natur, som besvarades av redaktionen.



• "How to"-guider (till exempel om lackering).



• I märkesspecifika tidningar fanns ofta reportage om bilar i orört originalskick, som guide för renoverare.



• Engelska. Ett språk som jag snabbt kom att behärska allt bättre.

Det verkar alltså som om svenska biltidningar skulle kunna ha ett och annat att lära av amerikanska. Paradoxalt nog känns de äldsta svenska motortidningar som jag har i min ägo (Colorod, 1976) nästan proffsigast - speciellt med tanke på att den seriösa USA-bilshobbyn i Sverige inte är så mycket äldre än så.

Den ultimata drömbilen: 2012 års vinnare!

Bloggtävlingen Den ultimata drömbilen kom av sig lite grann. Men nu har jag, helt utan det gängse utslagningsförfarandet, fått fram en delsegrare!

Begränsar jag mig till nya bilar är valet avgjort. Vinnaren är... (trumvirvel)... Chevrolet Camaro! Den har två värdiga medtävlare: Dodge Challenger och Ford Mustang. Många läsare höjer kanske på ögonbrynen åt att jag, en Mustangägare, väljer Camaron - men så får det bli. Någon särskilt stark märkeslojalitet har jag inte - och de flesta Mustangfantaster skulle säkert hellre välja en Chevrolet Camaro framför exempelvis en Ford Focus.

De tre konkurrenterna är alla fullblod i muskelbilshänseende, så Camaron vinner trofén på sin snygga design. Om man föredrar cabrioleten eller coupéversionen är en smaksak. Själv tycker jag att coupén ser lite råare ut, speciellt i svart som 2010:an på bilden ovan. Även inredningsdesignen är väldigt genomarbetad. Chevrolet har plockat de designmässiga godbitarna från varje modellgeneration, med tonvikt på 1969 års modell. Det här är ett rejält steg uppåt från den tvålliknande Generation IV (1993-2002), som utseendemässigt misslyckades med att sticka ut.

Chevrolet har ytterligare en prestandamodell: Corvetten. Den har en (1) hästkraft mer än Camaron, det är sant. Men den saknar baksäte och är inte lika snygg. Dessutom tycker jag att bilar ska vara gjorda av plåt och inte plast.

Som grädde på moset är Camaron tämligen prisvärd. Grundpriset anges till 377000 kr. Det är mycket pengar, men man får inte mycket Volvo eller BMW för den slanten. Och den går att köpa "direkt i kartongen" i Sverige - det krävs ingen privatimport eller krånglig ombyggnad.

Därför gratulerar jag Chevrolet Camaro till vandringspokalen "Den ultimata drömbilen" samt till modellens 45-årsjubileum!

Svart är det nya svarta

En passande video till mitt kommande stylingprojekt: Att lacka grillen på Mustangen svart!

För närvarande är grillen, liksom större delen av bilen, lackerad i en rödorange kulör (RAL 2002). Men jag tycker att det blir lite mycket orange i fronten, varför grillen ska få en sidenmattsvart färg. Original är grillen svart och lyktsargarna kromade, men jag tänkte i ett första skede lacka även dem svarta. Det finns tillräckligt mycket ljusa fält som kontrasterar - själva lyktglasen, parkeringsljusen med sina kromsargar och, inte minst, det kromade Mustangemblemet som på så sätt kommer att framhävas bättre. Svart matchar dessutom vinyltaket, mitten av motorhuven och bakstammen. Samt backspeglarna - men dem funderar jag å andra sidan på att lacka orange!

Här är en av mina estetiska principer: Aldrig mer än två färger på en bil (ja, och så krom förstås, men om bilen saknar krom är det ingen ursäkt för att lägga på en tredje färg)!

Synpunkter på färgval samt lackeringstips mottages med tacksamhet i bloggens kommentarsfält.

Jag flytt' int'!

Jag luftade ju tidigare mina planer på att slå ner mina bopålar i Stockholms innerstad. Men det blir inte av!

Det är nämligen viktigare för mig att ha nära till fritidsintressena än nära till jobbet. Om jag skulle bo vid Fridhemsplan, skulle det innebära ungefär en halvtimmes restid till mitt mekargarage. Eftersom jag inte skulle kunna ha någon bruksbil om jag bodde i stan, hade ju den resan behövt företas med tunnelbana. Något säger mig att det inte skulle bli lika mycket mekat då.

Att bo i en förort längst ut på T-banelinjen är vid närmare eftertanke optimalt. Jag handlade härom veckan tre 7/16"-maskinskruvar på Sifverts skruv. När jag nämnde det för min garagekompis som är inflyttad från Dalarna, sade han att jo, det är ju sånt som faktiskt är fördelen med att bo i Stockholm. Och visst har han rätt i det. Bor man en bit ut kan man äta kakan och ha den kvar - man slipper innerstans skyhöga hyror, trångboddhet och garagebrist, men har samtidigt tillgång till, exempelvis, Sifverts skruv.

För övrigt funderar jag på att byta bruksbil, till något jag definitivt inte skulle ha plats för i city - en Chevrolet K-5 Blazer! Jag säger som Peter Larsson: En sån är ju coolare än hela Stockholms innerstad!

Mellanstadiedialog

Regelgenomgång i basket.

Gympafröken:
"Vad händer när bollen går i väggen?"

Jag:
"Den studsar tillbaka."

Sport har aldrig riktigt varit min grej. Men fysik är kul.

Ekonomiskt oberoende - vad innebär det?

Ibland läser man på ekonomibloggar (jag orkar inte länka - de är i regel rätt ointressanta, och de länkar aldrig tillbaka till min blogg) om s k ekonomiskt oberoende. Det är något som många ekonomibloggare verkar vilja uppnå. Det är att inte behöva förvärvsarbeta, utan ha kapitalinkomster som man klarar sig på. Jag minns särskilt en blogg av en kille som höll sig tills han var på jobbet för att spara på toapapper, för att på så sätt kunna köpa värdepapper. Hans mål var att spara ihop en miljon.

Men när är man ekonomiskt oberoende? Antag att man behöver 10 000 kr rent i månaden. Då har man råd med hyra på 5000 och att lägga ca 150 kr/dag på annat. Man har förstås inte råd med någon bil och måste laga mat själv, ett riktigt tråkliv om man frågar mig. Men var och en sin egen lyckas smed. Man slipper ju stiga upp när väckarklockan ringer. Eller slipper man det?

En miljon kronor är, under förutsättning att man har ett jobb, ingen svårighet att jobba ihop på ett decennium för den sparsamme med lite karaktär och insikt i aktiemarknader. Men hur stor procentuell avkastning måste en miljon ge för att man ska kunna ha 10 000 kr till sin hyrestvåa i Rågsved, falukorv med makaroner och röda Level?

Den måste alltså avkasta 120 000 kr om året. Hundratjugotusen delat på en miljon blir tolv procent, tänker du. Så rätt du tänkt, fast det blev fel. För det första är kapitalinkomstskatten i Sverige 30 %. Alltså krävs en bruttoavkastning på 171 429 kr per år. Det ger en procentuell avkastning om 17 %. För det andra har Riksbanken ett inflationsmål på 2 %. Därför krävs en bruttoavkastning på 19 %. Var hittar man då det sparkontot?

Det gör man inte. I alla fall inte vad jag vet. När jag sparade till en bil låg sparräntan som bäst på ca 4 %. Aktier då?

En titt i dagens Dagens Industri avslöjar att det stora bolag (för närvarande Tele2 B) som ger bäst direktavkastning landar på 11,2 %. Cirka 5 procent verkar vanligare för industriföretag som Volvo och Electrolux. Det kanske man kan räkna med. Men inga 19 %.

Vad innebär det här då? Jo, för att kunna inkassera 10 lax per månad med 5 % utdelning krävs ett aktiekapital på 3 428 580 kr. Det är betydligt jobbigare än att få ihop en miljon. Men det går säkert; det är väl bäst att börja med korven och lågprisciggen på ett tidigt stadium så att man vänjer sig.

Begreppet "miljonär" har alltså kraftigt devalverats och har inte samma guldglans som det en gång i tiden säkert hade. Man får en halv tvåa på Kungsholmen för de pengarna. Eller en ny Corvette och ett par hundra tusen över.

Men, invänder någon, med en aktiv kapitalförvaltning går det väl att uppnå den 19-procentiga avkastningen?

Kanske det. Jag måste erkänna att jag faktiskt aldrig har försökt. Det enda som intresserar mig med pengar är nämligen vad man kan köpa för dem. Och då är det dessutom inte passiva inkomster. Nej, det är det inte! Om du hade en bil med manuell växellåda där växelspaken var ersatt av en knappsats, skulle du då påstå att den hade automatlåda? Nej, för även om den fysiska ansträngningen är mindre än att dra i en spak, måste du fortfarande utföra tankearbetet och trycka på knapparna. Så vad är egentligen skillnaden mellan 8 timmar om dagen på ett vanligt jobb och 8 timmars flyttande av aktier på en datorskärm? Ingen, framför allt med tanke på att många av dagens arbeten går ut på att flytta saker på en skärm. Själv flyttar jag på avloppsrör och ventilationskanaler, till exempel.

Så inkomster från aktier och andra värdepapper är inget att förlita sig på som huvudsaklig inkomst - men de är ett utmärkt sätt att sätta guldkant på tillvaron.

Stora planer!

Nu har jag fått en idé på hjärnan. Ordentligt. Jag ska flytta!

För närvarande bor jag i Hagsätra en bit söder om stan. Men jag har alltid velat bo i innerstan. Problemet med att bo i stan kan för min del delas upp i två delar:

1. Det är dyrt.


2. Det är svårt att ha bil.

Ettan är svår, men inte oöverstigligt svår. Tvåan har hittills varit värre. För närvarande har jag två bilar. En är en föga upphetsande Volvo som jag huvudsakligen använder till att åka till jobbet med. Flyttar jag till stan gör jag mig helt sonika av med den, köper en superflashig hoj och cyklar till jobbet, åtminstone på sommaren. Bilproblem 2a, och en del av problem 1, löst. En bruksbil kostar ju en del att äga.

Mustangen då? Den säljer jag inte (utom möjligen för att köpa en annan amerikanare). Men nu är det så vist ordnat att jag har tillgång till en garageplats som inte står och faller med att jag bor där jag bor. Bilproblem 2b löst. Men hade jag inte lyckats kombinera koncepten "ha schysst amerikansk bil" med "bo i innerstan", hade jag inte ens övervägt att flytta. Bilen är viktigare. Det är det jag alltid har velat - bo i innerstan och ha en Mustang eller Camaro, men ingen "vanlig" bil.

Så nu är det bara att välja lägenhet! Läget är rätt spikat - det blir längs blå linjen på Kungsholmen, troligen nära Fridhemsplan. Jag jobbar nämligen längs den T-banelinjen (i Solna), och om jag inte kan åka kommunalt utan byte och med max några hundra meter till tunnelbanan kör jag bil till jobbet, punkt.

Storleksmässigt siktar jag in mig på en etta. Nu bor jag i en tvåa, men det känns onödigt stort. Den behöver inte ha balkong - jag föredrar nästan att den inte har det - men får gärna ha fransk balkong. Inget kök, pentry räcker. Jag äter ändå ute nästan jämt, äter bara frukost hemma på helgerna. Tro't eller ej, men större delen av mina köksskåp står tomma!

Nu väntar jag följaktligen spänt på att bostadsmarknaden ska krascha. Eftersom den bostadsrätt jag har nu är billigare än den som jag tänker köpa, tjänar jag på sjunkande bostadspriser.

Det här ska bli spännande!

Tidsmaskinen

Här hittade jag en artikel om en extremt fin Mustang -73. Den är något så ovanligt som en nästan orörd originalbil! Dessutom i ett utförande som är mycket snarlikt det som min bil en gång levererades i. Nu tänker jag inte återställa min bil till originalskick, men det är kul att se hur den en gång såg ut.

En val löser mord

Videon till Kentlåten Mannen i den vita hatten som jag postade i förra inlägget var tydligen inte en originalvideo utan ett välgjort hopklipp av andra videos, bland annat den här:



Den här låten - FF - är intressant såtillvida att den innehåller en av den svenska musikens vanligaste felhörningar. Många tror att andrastämman sjunger "En val löser mord", men så är inte fallet. Versen som i själva verket sjungs är "Tellement loin de ce monde", vilket på franska betyder "Så fjärran från den här världen". Misstolkningen är dock inte så förvånande, eftersom Kents texter i regel är ganska kryptiska.

And now to something completely different. I butiker råkar jag ofta ut för irritationsmomentet att vända magnetremsan åt fel håll i kortläsaren när jag ska dra mitt kreditkort. Idag frågade jag mig: Varför har inte korten helt enkelt en magnetremsa på varje sida?

Nu är plastkortet en väldigt standardiserad teknikplattform, så det är nog fel ände att börja i. Däremot borde det vara en enkel match att utveckla en kortläsare med dubbla läshuvuden, så att det inte spelar någon roll åt vilket håll kunden vänder kortet.

I och med att kortterminaler med chipläsare alltmer tränger ut magnetläsare kommer innovationen att förlora sin aktualitet, så jag ämnar inte ila till Patentverket med min idé. Men om du läser detta och bestämmer dig för att börja tillverka en kortläsare med dubbla läshuvuden, förväntar jag mig så klart 50 % av vinsten!

Giganterna från Eskilstuna

Outhärdligt vackert och sorgligt: