Hur min musiksmak har utvecklats med tiden

1992:

2009:

Vårvisa från Vantör

Eftersom det var så fint väder denna annandag påsk, tog jag en promenad i solskenet. Inspirerad av min omgivning började jag sjunga på en gammal trudelutt, men gav den en ny text:

(Mel. Blåsippan ute i backarna står)

Bilbatterier i backarna står,
burkar som nån inte panta förmår,
plastpåsar, däck och en kundvagn från Coop,
fimpar och glasskärvor - en hel hop.
Risken för skärsår i fot är stor,
man bör ej gå utan strumpor och skor!
Se där, en TV som nån kastat ut!
Praktiskt med soptippar bakom var knut!
Högdalstippen - vad är det,
när det finns ett dike breve'!
Vill du om våren känna dig fri?
Gör vår natur till en deponi!

I övrigt var promenaden en angenäm upplevelse, där jag såg både blå- och vitsippor.

Två olika investeringsfilosofier

Finanskvinnan skriver om sina investeringsplaner. Hennes resonemang går i korthet ut på att Scania är ett företag med bättre framtidsutsikter än Volvo, och att hon skulle "konkurrera" med sitt eget aktieinnehav om hon köpte aktier i Investor (som är delägare i Volvo). Därför väljer hon att öka sitt innehav i Scania.

Utan att gå in på vilken av de svenska lastvagnstillverkarna som är bäst ur ett investerarperspektiv måste jag ändå opponera mig mot Finanskvinnans resonemang.

Antag att jag äger aktier för, låt säga, 5000 kr i Scania. Plötsligt hamnar jag på grön kvist och bestämmer mig för att investera ytterligare 5000 kr på börsen. Av någon anledning tror jag att lastbilsindustri kommer att vara en bra investering. Då skulle Scania vara det absolut sista företag jag investerade i. Varför då?

Det handlar om riskspridning. Köper jag aktier i just Scania har jag fördubblat min risk. Om jag däremot köper, låt säga, Volvo har jag mindre än fördubblat risken. Den företagsspecifika har inte ökat, även om jag nog skulle säga att den branschspecifika risken fortfarande ökat ganska markant med två företag som säljer likartade produkter. Att det är två konkurrerande företag utgör snarast en viss försäkring. När jag ändå ska betala minimicourtage för affären, kan jag passa på att handla ett nytt aktieslag. Till och med att investera ytterligare i fordonsindustrin vore nog lite vanskligt - jag skulle försöka bredda mig mot någon annan bransch istället.

Dock kan jag säga att mina Scaniaaktier har varit en pålitlig kassako med god direktavkastning sedan jag köpte dem 2001.

En saknad lampa

Mina första Ericsson-mobiler hade en liten lysdiod ovanför displayen. Den var mycket fiffig och kunde ge sex olika signaler:

• Blinkande grön signal - normal funktion
• Fast grön signal - laddning, mobilen påslagen
• Blinkande röd signal - dålig täckning (eller svagt batteri?)
• Fast röd signal - laddning, mobilen avstängd
• Snabbt blinkande grön signal - SMS eller missat samtal
• Snabbt blinkande röd signal - SMS eller missat samtal, dålig täckning (eller svagt batteri?)

En sådan skulle jag vilja ha på min nuvarande telefon! Förutom ovanstående information hade lysdioden fördelen att mobilen alltid gick att hitta i ett mörkt rum. Dessutom älskar jag kontrollampor.

En konstig dag

Denna snöiga söndag begav jag mig ut till Djurgården och Liljevalchs vårsalong. Utställningen bjöd i vanlig ordning på både riktigt bra och rätt kassa verk. En kul grej var att en kompis ställde ut tre akvareller där. Roligast var nog takråttorna som spelade Hamlet. Jag gillade förstås konstverket med ett foto av en lokal, tryckt på en ritning över rörinstallationerna i samma lokal.

Innan mitt museibesök skapade jag själv ett stycke fotokonst. Detta verk - Snapshot of Great Tit - kan dock för närvarande inte beskådas på Liljevalchs, utan endast på denna blogg:

Pixeltajm

Nu har jag jobbat lite mer med MS Paint:

Det mesta jag har gjort handlar om ren småputs. Den högra bilen ser inte längre ut att ha voltat några varv, och tjejen med flaggan börjar anta en mänskligare skepnad. Figurer är det svåraste av allt för den som likt mig saknar större konstnärlig vana. Flaggan kommer antingen att bli grön (start) eller schackrutig (mål), mest beroende på färgmässig balans i bilden.

Den gula (#FFFF00) bilen kommer möjligen att få flames i ett senare skede. Himlens klarblå färg (#0000FF) är än så länge ett experiment.

Extrapolering

Nej, vi snackar inte om matte. Det här handlar om vad jag gjorde förra sommaren - en eftermiddag när jag hade lite tråkigt.

Inspirerad av den här sidan beväpnade jag mig med en fil, ett par ark våtslippapper samt en tub Autosol och begav mig ut på parkeringen. Under motorhuven hittade jag följande metalldel:

Vad som ser ut som fem rör är i själva verket en gjuten aluminiumdel, ett insugsgrenrör. Matt och glanslös; de högdagrar som kan anas är resultatet av att jag hade försökt blanka upp den lite med Turtle Clean Machine (motortvätt) och Autosol.

Eftersom jag inte hade lust att demontera insugsgrenröret putsade jag upp det på plats. Jag filade först ner gjutskägget tills det var i nivå med "rören", och våtslipade sedan de delar av insuget som gick att komma åt (det är ju de partierna som syns!) innan jag avslutade med ett varv med putstrasan. Sedan tittade solen fram, och jag tröttnade på jobbet och tog en ny bild:

Så nu vet ni vad jag gör med mina gamla T-shirts! När man en gång har börjat putsa upp grejor på det här viset, är det svårt att sluta. Dessutom hamnar man lätt i fantasier kring hot rods, VW-buggys, motorcyklar och annat med massor av synliga kromdelar.

Bilderna fick mig även att tänka på att det finns en årstid bortom kylan, mörkret och snön. En årstid med sol, uteserveringar och aluminiumfälgar. Det är svårt att tänka sig, men den finns där.