Den ultimata drömbilen - ny tävling!

Alla vi motorintresserade har väl en drömbil? Det finns ju till och med en blogg som heter Bildrömmar och drömbilar, och när jag sparade ihop pengar till min Mustang gjorde jag det på ett konto som döptes till just Drömbilen.

Men vilken är den ultimata drömbilen? För att ta reda på detta drar jag nu igång en tävling. Inspirationen kommer från en kille som tog en påse Non-Stop och tryckte två karameller mot varandra. Den som sprack förlorade och blev uppäten. Sedan tryckte han en ny karamell mot vinnaren, åt upp den som sprack osv. Till slut hade han bara kvar påsens starkaste karamell.

Jag tänkte göra på ett snarlikt sätt. Jag jämför två bilar, och den bästa vinner och går vidare till nästa omgång. Till slut har jag fått fram den ultimata drömbilen. Detta bygger på antagandet att jag har vad nationalekonomer kallar för rationella preferenser, dvs att om bil A är bättre än bil B och bil B är bättre än bil C, är bil A bättre än bil C. Regler:

• Bilarna ska vara i fabriksutförande, annars blir det för godtyckligt.


• För att något så när begränsa floran av deltagare håller jag mig till bilmodell och årsmodell. Specialutföranden inom bilmodellen beaktas inte separat, utan t ex en Dodge Charger och en Dodge Charger R/T räknas som samma bil. Det bästa utförandet gäller då (vilket i just det fallet lär bli R/T:n). Den regeln kan jag tänka mig att tumma på, men det får bli senare.


• Jag behöver inte ha kört bilmodellen ifråga.


• De egenskaper som främst kommer att beaktas är utseende och prestanda. Ekonomi, innerutrymmen, mugghållarantal o dyl är av underordnat intresse.


• Tävlingskandidater föreslås i bloggens kommentarsfält. Får jag inga eller dåliga förslag väljer jag kandidater själv.


• Juryns beslut kan inte överklagas.


• Jag är juryn.

Nu kör vi!

Trabanter från Trollhättan

Bilspanaren berättar om hur en Volvo 164 figurerade i ett MacGyver-avsnitt - lätt förklädd till öststatsbil! Det påminner om ett avsnitt jag såg av den gamla TV-serien Mission: Impossible (eller möjligen The Man from U.N.C.L.E., en annan agentserie från 60-talet) där huvudpersonerna var på uppdrag i en stad bakom järnridån. På en gata står två svarta bilar parkerade. Skoda? Wartburg? Nej, det visar sig vara tvåtaktssaabar med svenska nummerskyltar!

Det var ganska fascinerande att se hur den påhittade "öststaten X" gestaltades i sådana TV-serier. Man använde ofta påhittade språk (jag minns en skylt med texten "Fuma prohib", vilket väl får antas betyda "Rökning förbjuden"), och eftersom Östeuropa var helt slutet, fick man använda andra miljöer från Europa som inspelningsplats.

Ensam bilruta söker vindrutespolare

FixarFarsan skriver om hur han byter trasiga spolarmunstycken. Han konstaterar att den typen av småmek är väldigt kul, något jag är böjd att hålla med om.

Det fick mig att tänka på en förbättring av min Volvo 850 som jag gjorde en gång. Instruktion - och flera andra 850-tips - finns här.

Modifikationen går ut på att man byter spolarmunstyckena mot dem som sitter originalmonterade på Volvo V70/S70/XC70 (1997-2000). Istället för fyra strålar mot vindrutan blir det två duschar av mer finfördelad spolarvätska. Helt klart värt 100 kr och tio minuters jobb.

Det kan i förbigående nämnas att många X70-delar passar "bolt on" eller med mindre modifikationer på Volvo 850. Värt att tänka på - S70:n är mer förfinad men ser mindre sportig ut. Volvos designer tabbade sig lite där. Troligen försökte han få bilen att se ut som en 850 som varit på gymmet. Men det gör den inte. Den ser ut som en 850 som har ätit för mycket. Tips till nästa gång: Kör Cokebottle-tricket, det funkar jämt!

Ford Mustang - ett första intryck

Våren är här! Detta har jag givetvis firat med att ta fram Mustangen. Så hur känns den? Flipp eller flopp?

Först som sist måste nämnas: Det här är ingen ny bil. Den saknar förstås moderna finesser som krockkuddar, GPS, antisladdsystem... den har faktiskt inte ens radio! Men det var ingen överraskning.

En annan sak som man däremot bör hålla i minnet är detta: Det här är ingen originalbil. Mustangen har haft över 20 olika ägare sedan den rullade ut genom fabriksportarna i Dearborn, Michigan en vårdag 1973, och i likhet med de flesta äldre amerikanare är mycket ändrat.

Från början var nog det här en ganska seg glidarbil med tvåportsförgasare, klent avgassystem och originalväxellåda. Den har den mindre V8:an på 302 cui. Med fyrportare och headers känns motorn ganska rapp, en känsla som förstärks av de ganska hårda växlingarna (C4-lådan har shiftkit).

Hjulupphängningen är av traditionell typ - stel axel med bladfjädrar bak och dubbla A-armar fram - och tack vare att många bussningar nyligen är bytta är vägegenskaperna riktigt bra. Markfrigången är mycket låg, troligen beroende på att framvagnen är sänkt en bit i kombination med ett grovt avgassystem. Styrservot känns välbehövligt på en bil i den här storleken.

Innerutrymmena är små. Inte bara baksätet är litet - benutrymmet för föraren är på gränsen till för kort för undertecknads 189 cm. Sikten är bra med anmärkningen att backspegeln sitter irriterande nära vindrutans mitt (en konsekvens av att bilen är så låg). Även bakåt ser man ganska bra, eftersom den här bilen är en Hardtop - i Sportsroof- och Mach I-modellerna lär bakåtsikten vara så gott som obefintlig på grund av den nästan helt plana bakrutan.

Instrumenteringen... funkar. Någotsånär. Instrumentbelysningen är mycket svag, och det lär vara ett vanligt problem på den här bilmodellen. En bock i kanten blir det även för frånvaron av visarinstrument. Endast hastighetsmätare och bensinmätare finns originalmonterade, men varken oljetrycksmätare, temperaturmätare (!) eller ampèremätare finns, utan är ersatt av varningslampor. Bilen har dock en eftermonterad varvräknare. Jag har för mig att Chevrolet Camaro från samma tid har mer ändamålsenlig instrumentering?

Apropå instrumentering... en charmig detalj: När man slår på helljuset (med fotomkopplare, vanligt på amerikanare) tänds en indikatorlampa. Men den är inte blå med en stiliserad strålkastare. Den är ett lysande rött Mustangemblem! Only in America!

Bränsleförbrukning? Jag har inte kollat, och det är nog bäst så. Men den vill ha 98 oktan med blyersättning i alla fall.

Sammanfattningsvis kan sägas att Mustangen är en bil som känns ganska helgjuten och hyfsat modern för sin tid, utan tillkrånglade lösningar. Den är billig att äga tack vare låg försäkring och skattefrihet. De riktigt starka grenarna är design, image och total "bilupplevelse". För när man trycker gasen i botten och V8:an mullrar till vid trafikljusen, då glömmer man småfelen.

Gnöööh

Det brukar ju sägas att all publicitet är bra publicitet. Den här nyheten är bra publicitet för konstnären Nadia Plesner och hennes hjälparbete för det svältdrabbade Darfur. Däremot är den sämre publicitet för modeföretaget Louis Vuitton.

En sådan attityd hos storföretag kan ju locka fram en helt ny stämningsvåg. Tänk om Campbells soppor hade stämt Andy Warhol!

Eller negativ produktplacering? Chrysler kunde ju ha försökt stämma producenten av filmen Bullitt för att han lät skurkarna köra en Dodge Charger, medan hjälten (förstås) körde en Ford Mustang. Men det hade varit dumt, för jag tror att biljakten med Chargern (som för övrigt tappade sex navkapslar) bidrog en hel del till försäljningen.

HAX skriver mer om saken, och tipsar dessutom om vilka företag som ingår i samma bolagssfär som Louis Vuitton och som man kan bojkotta om man finner deras beteende småaktigt.

Quick Wash: En kompromiss - men för vem?

För ett tag sedan testade jag OKQ8:s nya tvättomat Quick Wash. Det är svårt att hitta information om den på nätet - vilket är lite konstigt eftersom de puffar ganska hårt för den på mackarna - men den funkar i korthet så här: Kunden köper en kod i kassan, och får då en viss tid i Gör Det Själv-hallen. Där kan han medelst koden också köpa vax, schampo och avfettning ur en automat. Högtrycksvatten ingår i obegränsad mängd. Underspolning ingår däremot inte (jag såg inga Quick Wash-platser med lyft). Tvättprodukterna levereras ur munstycken med borste på slang, och priset är något lägre än för en automattvätt.

Jodå, bilen blev ren och fin. Men frågan som omedelbart inställer sig är: vilken målgrupp riktar sig egentligen den här produkten till?

Som jag ser det finns fyra bilvårdspersonligheter:

1. Den stressade biltvättaren. Han vill ha en ren bil, men det ska gå fort. Eftersom han inte kräver superfinish kör han Volvon genom automattvätten.
2. Snåljåpen. Den begagnade Mazdan tvättas så billigt som möjligt, det vill säga med slang (helst någon annans) och NoName-bilschampo i ekonomiförpackning.
3. Putsbögen. Han tycker att det är kul med bilvård och tvättar sin Cheva -57 för hand med noga utvalda vaxer och svampar.
4. Den rike putsbögen. Han gillar puts, men avskyr grovjobbet. Därför lämnar han in sin Porsche på rekondfirma.

Så vem av dessa använder Quick Wash? Det tar för lång tid för ettan, som dessutom vill ha underspolning (bruksbilar körs vintertid). Tvåan är en möjlig kandidat, men tycker att det är för dyrt. Trean skulle inte under några omständigheter begagna sig av borstar som någon annan (vem?) har använt (till vad?), och vill veta vilka bilvårdsprodukter som ingår i behandlingen. Fyran likaså, och han vill inte heller tvätta själv.

Därför tycker jag - som är en stressad biltvättare vad gäller bruksbilen och en putsbög när det kommer till hobbybilen - att Quick Wash är en kompromiss som egentligen inte fyller någon funktion.

Verktygslådan

På FixarFarsans blogg hittade jag ett inlägg om verktygslådor, med frågan till läsekretsen om hur man lägger upp förvaringen: En eller flera lådor?

Mitt svar är: En verktygslåda! De flesta av mina verktyg förvarar jag i ett skåp där de flesta nog skulle förvänta sig att hitta VHS-kassetter och DVD:er. Det är IKEA:s stadiga skåp av modellen Bestå. Nu hittar jag inte just den modellen i katalogen, så den kanske har utgått, men det är i alla fall ett mycket stadigt plåtskåp som står under min TV. Men i verktygslådan, en traditionell låda i plåt, förvarar jag alltid de nödvändigaste verktygen. Trion polygrip, silvertejp och WD-40 klarar 50 % av alla reparationer, åtminstone enligt Walt Kowalski i kanonfilmen Gran Torino. Hammare, skruvmejsel, skiftnyckel och ett par skyddsglasögon finns också där. Vad som däremot normalt sett inte ligger i verktygslådan är följande:

• Ömtåliga precisionsinstrument (skjutmått, multimeter)
• Skrymmande verktyg (borrmaskin, gummiklubba)
• Vassa verktyg (bågfil)
• Smutsiga verktyg (oljekanna)
• Verktyg som sällan används (16 mm fast nyckel)

Dessa verktyg ligger nämligen (ska i alla fall ligga) i verktygsskåpet. Det ska inom kort kompletteras med en verktygstavla. Skruv, mutter, plugg o dyl småplock förvarar jag i ett sortimentskåp.

Så inför varje projekt funderar jag på vilka verktyg som kan tänkas behövas och lägger just dessa i verktygslådan. Ska jag hjälpa en kompis att sätta upp tavlor? Plugg, hammare och borrmaskin! Ska jag reparera bruksbilen, en Volvo? Metriska nycklar och torxmejselsats! Meka med Mustangen? Nycklar i tum! Byta olja? Inte glömma oljefiltertången!

Hur förvarar du dina verktyg?