Quick Wash: En kompromiss - men för vem?

För ett tag sedan testade jag OKQ8:s nya tvättomat Quick Wash. Det är svårt att hitta information om den på nätet - vilket är lite konstigt eftersom de puffar ganska hårt för den på mackarna - men den funkar i korthet så här: Kunden köper en kod i kassan, och får då en viss tid i Gör Det Själv-hallen. Där kan han medelst koden också köpa vax, schampo och avfettning ur en automat. Högtrycksvatten ingår i obegränsad mängd. Underspolning ingår däremot inte (jag såg inga Quick Wash-platser med lyft). Tvättprodukterna levereras ur munstycken med borste på slang, och priset är något lägre än för en automattvätt.

Jodå, bilen blev ren och fin. Men frågan som omedelbart inställer sig är: vilken målgrupp riktar sig egentligen den här produkten till?

Som jag ser det finns fyra bilvårdspersonligheter:

1. Den stressade biltvättaren. Han vill ha en ren bil, men det ska gå fort. Eftersom han inte kräver superfinish kör han Volvon genom automattvätten.
2. Snåljåpen. Den begagnade Mazdan tvättas så billigt som möjligt, det vill säga med slang (helst någon annans) och NoName-bilschampo i ekonomiförpackning.
3. Putsbögen. Han tycker att det är kul med bilvård och tvättar sin Cheva -57 för hand med noga utvalda vaxer och svampar.
4. Den rike putsbögen. Han gillar puts, men avskyr grovjobbet. Därför lämnar han in sin Porsche på rekondfirma.

Så vem av dessa använder Quick Wash? Det tar för lång tid för ettan, som dessutom vill ha underspolning (bruksbilar körs vintertid). Tvåan är en möjlig kandidat, men tycker att det är för dyrt. Trean skulle inte under några omständigheter begagna sig av borstar som någon annan (vem?) har använt (till vad?), och vill veta vilka bilvårdsprodukter som ingår i behandlingen. Fyran likaså, och han vill inte heller tvätta själv.

Därför tycker jag - som är en stressad biltvättare vad gäller bruksbilen och en putsbög när det kommer till hobbybilen - att Quick Wash är en kompromiss som egentligen inte fyller någon funktion.

Verktygslådan

På FixarFarsans blogg hittade jag ett inlägg om verktygslådor, med frågan till läsekretsen om hur man lägger upp förvaringen: En eller flera lådor?

Mitt svar är: En verktygslåda! De flesta av mina verktyg förvarar jag i ett skåp där de flesta nog skulle förvänta sig att hitta VHS-kassetter och DVD:er. Det är IKEA:s stadiga skåp av modellen Bestå. Nu hittar jag inte just den modellen i katalogen, så den kanske har utgått, men det är i alla fall ett mycket stadigt plåtskåp som står under min TV. Men i verktygslådan, en traditionell låda i plåt, förvarar jag alltid de nödvändigaste verktygen. Trion polygrip, silvertejp och WD-40 klarar 50 % av alla reparationer, åtminstone enligt Walt Kowalski i kanonfilmen Gran Torino. Hammare, skruvmejsel, skiftnyckel och ett par skyddsglasögon finns också där. Vad som däremot normalt sett inte ligger i verktygslådan är följande:

• Ömtåliga precisionsinstrument (skjutmått, multimeter)
• Skrymmande verktyg (borrmaskin, gummiklubba)
• Vassa verktyg (bågfil)
• Smutsiga verktyg (oljekanna)
• Verktyg som sällan används (16 mm fast nyckel)

Dessa verktyg ligger nämligen (ska i alla fall ligga) i verktygsskåpet. Det ska inom kort kompletteras med en verktygstavla. Skruv, mutter, plugg o dyl småplock förvarar jag i ett sortimentskåp.

Så inför varje projekt funderar jag på vilka verktyg som kan tänkas behövas och lägger just dessa i verktygslådan. Ska jag hjälpa en kompis att sätta upp tavlor? Plugg, hammare och borrmaskin! Ska jag reparera bruksbilen, en Volvo? Metriska nycklar och torxmejselsats! Meka med Mustangen? Nycklar i tum! Byta olja? Inte glömma oljefiltertången!

Hur förvarar du dina verktyg?

Motorn

Jag hade ju utlovat fler inlägg om min nyinköpta drömbil, så här kommer ett.

Den mest intressanta delen av en bil är förstås motorn. Mustangen har en V8 på 302 cui, en traditionell gjutjärnsmotor med stötstänger. Den är nyrenoverad, varvid den försågs med högkompressionskolvar. Insug, luftrenare och ventilkåpor är från Edelbrock. Motorn är även utrustad med headers, vilket tillsammans med avgassystemet på 2 1/2 tum borgar för ett solitt muller.

Förgasaren är en Holley 750 och klart överdimensionerad. Vid 6500 rpm räcker det nämligen med 568 cfm för en motor på 302 cui. Och detta vid 100 % volymetrisk verkningsgrad!

En kommande åtgärd blir därför att byta förgasaren mot en mindre på 550-600 cfm. Större är nästan alltid bättre, men inte riktigt jämt! Förgasare ska vara lagom stora om man vill ha bättre ekonomi, körbarhet och prestanda. Jag brukar jämföra med strypventiler till värmesystem i hus - är det för liten ventil får man inte fram flödet till radiatorerna, och är den för stor går det inte att reglera.

Någon i läsekretsen kanske kan tipsa om en bra förgasare?

Dessutom upptäckte jag att kickdown-staget satt löst. Meningarna verkar vara delade om huruvida det är skadligt för lådan att köra utan kickdown eller ej, men det lutar åt att det inte är skadligt. Nåväl, monteras ska det förr eller senare.

Och det lilla signalhornet till höger i bild ersätts just nu med två rejäla horn!

Äntligen!

Sedan jag var i 15-årsåldern har jag gillat muskelbilar. Ni vet, amerikanska 60- och 70-talare av det sportigare slaget. De är snygga och har mullrande V8:or. Men jag har aldrig ägt någon.

Men så, strax före jul, åkte jag och tittade på en utannonserad bil. Efter noggrann inspektion sade jag till säljaren att jag skulle fundera på saken över jul. Fast i ärlighetens namn bestämde jag mig nog redan i samma ögonblick som jag vred om tändningsnyckeln. Och jag bestämde mig för att slå till.

Så i fredags körde jag upp en rödorange Ford Mustang från 1973 på en flakbärgare för vidare färd hemåt. Den har - förstås - V8 på 302 cui och automatlåda.

Ska man transportera sig från punkt A till punkt B är det inte världens mest ekonomiska eller praktiska bil. Beaktar man dessa aspekter är nog, säg, en Toyota Corolla lämpligare.

Frågan är då varför det mig veterligen inte finns någon Toyota Corolla-klubb, när det finns en högst livaktig Ford Mustang-klubb?

Nåväl, här är den. Något säger mig att det kommer fler inlägg om den här bilen senare.

Hjulkalendern - Lucka 3

Välkommen till tredje avsnittet av julkalendern! Eftersom läsekretsen nu har listat ut vad det är för bil som jag är spekulant på, kommer kalenderns innehåll att avvika från det inslagna spåret.

Vi öppnar dagens lucka...*skriech*...som var lite osmord. Och vad hittar vi här?


Jo, här hittar vi en bil som ni aldrig har sett förut, eftersom den aldrig har tillverkats. Det är en designstudie som jag ritade när jag var 16-17 år. Formgivningen är inspirerad av 60- och 70-talens muskelbilar, mycket snyggare än det tidiga 90-talets bildesign som mest såg ut som tvålar. Bilen döpte jag därför till Revenge. Självklart tänkte jag mig en V8 och ingen mesig fyrcylindrig motor. Men A-stolpen fick nog byggas i titan för att klara en voltning!

Jag ritade flera liknande skisser, men det här var den jag blev nöjdast med. Ett genomgående tema är de dubbla horisontella linjerna, som återfinns i bakljus, sidomarkeringsljus, varselljus/blinkers och luftintagen vid bakhjulen. Bilen var före sin tid - nu återfinns ju retrodesignen hos Ford Mustang, Dodge Challenger och Chevrolet Camaro!

Med detta inlägg tillönskar jag alla en God Jul!

Calles julkalender - Lucka 2

Glad advent alla bildiggare, så här på årets mörkaste dag! Nu ska vi öppna en ny lucka...*gnissel*...och se vad som döljer sig bakom den.

Eftersom det snart är jul är det förstås... ett hjul! Med vit däcktext, på Magnum 500-fälg:

En julkalender i hästväg - Lucka 1

Något försenad kommer här årets julkalender, på begäran av Peter Larsson.

Så vad väntar vi på? Nu öppnar vi dagens lucka...*knirr*...och vad hittar vi här?

Jo, eftersom denna lucka var en bagagelucka, hittar vi skuffgolvet på en fin bil som undertecknad har varit och tittat på:

Det var allt från dagens julkalender. Ho, ho, ho!