Motorn

Jag hade ju utlovat fler inlägg om min nyinköpta drömbil, så här kommer ett.

Den mest intressanta delen av en bil är förstås motorn. Mustangen har en V8 på 302 cui, en traditionell gjutjärnsmotor med stötstänger. Den är nyrenoverad, varvid den försågs med högkompressionskolvar. Insug, luftrenare och ventilkåpor är från Edelbrock. Motorn är även utrustad med headers, vilket tillsammans med avgassystemet på 2 1/2 tum borgar för ett solitt muller.

Förgasaren är en Holley 750 och klart överdimensionerad. Vid 6500 rpm räcker det nämligen med 568 cfm för en motor på 302 cui. Och detta vid 100 % volymetrisk verkningsgrad!

En kommande åtgärd blir därför att byta förgasaren mot en mindre på 550-600 cfm. Större är nästan alltid bättre, men inte riktigt jämt! Förgasare ska vara lagom stora om man vill ha bättre ekonomi, körbarhet och prestanda. Jag brukar jämföra med strypventiler till värmesystem i hus - är det för liten ventil får man inte fram flödet till radiatorerna, och är den för stor går det inte att reglera.

Någon i läsekretsen kanske kan tipsa om en bra förgasare?

Dessutom upptäckte jag att kickdown-staget satt löst. Meningarna verkar vara delade om huruvida det är skadligt för lådan att köra utan kickdown eller ej, men det lutar åt att det inte är skadligt. Nåväl, monteras ska det förr eller senare.

Och det lilla signalhornet till höger i bild ersätts just nu med två rejäla horn!

Äntligen!

Sedan jag var i 15-årsåldern har jag gillat muskelbilar. Ni vet, amerikanska 60- och 70-talare av det sportigare slaget. De är snygga och har mullrande V8:or. Men jag har aldrig ägt någon.

Men så, strax före jul, åkte jag och tittade på en utannonserad bil. Efter noggrann inspektion sade jag till säljaren att jag skulle fundera på saken över jul. Fast i ärlighetens namn bestämde jag mig nog redan i samma ögonblick som jag vred om tändningsnyckeln. Och jag bestämde mig för att slå till.

Så i fredags körde jag upp en rödorange Ford Mustang från 1973 på en flakbärgare för vidare färd hemåt. Den har - förstås - V8 på 302 cui och automatlåda.

Ska man transportera sig från punkt A till punkt B är det inte världens mest ekonomiska eller praktiska bil. Beaktar man dessa aspekter är nog, säg, en Toyota Corolla lämpligare.

Frågan är då varför det mig veterligen inte finns någon Toyota Corolla-klubb, när det finns en högst livaktig Ford Mustang-klubb?

Nåväl, här är den. Något säger mig att det kommer fler inlägg om den här bilen senare.

Hjulkalendern - Lucka 3

Välkommen till tredje avsnittet av julkalendern! Eftersom läsekretsen nu har listat ut vad det är för bil som jag är spekulant på, kommer kalenderns innehåll att avvika från det inslagna spåret.

Vi öppnar dagens lucka...*skriech*...som var lite osmord. Och vad hittar vi här?


Jo, här hittar vi en bil som ni aldrig har sett förut, eftersom den aldrig har tillverkats. Det är en designstudie som jag ritade när jag var 16-17 år. Formgivningen är inspirerad av 60- och 70-talens muskelbilar, mycket snyggare än det tidiga 90-talets bildesign som mest såg ut som tvålar. Bilen döpte jag därför till Revenge. Självklart tänkte jag mig en V8 och ingen mesig fyrcylindrig motor. Men A-stolpen fick nog byggas i titan för att klara en voltning!

Jag ritade flera liknande skisser, men det här var den jag blev nöjdast med. Ett genomgående tema är de dubbla horisontella linjerna, som återfinns i bakljus, sidomarkeringsljus, varselljus/blinkers och luftintagen vid bakhjulen. Bilen var före sin tid - nu återfinns ju retrodesignen hos Ford Mustang, Dodge Challenger och Chevrolet Camaro!

Med detta inlägg tillönskar jag alla en God Jul!

Calles julkalender - Lucka 2

Glad advent alla bildiggare, så här på årets mörkaste dag! Nu ska vi öppna en ny lucka...*gnissel*...och se vad som döljer sig bakom den.

Eftersom det snart är jul är det förstås... ett hjul! Med vit däcktext, på Magnum 500-fälg:

En julkalender i hästväg - Lucka 1

Något försenad kommer här årets julkalender, på begäran av Peter Larsson.

Så vad väntar vi på? Nu öppnar vi dagens lucka...*knirr*...och vad hittar vi här?

Jo, eftersom denna lucka var en bagagelucka, hittar vi skuffgolvet på en fin bil som undertecknad har varit och tittat på:

Det var allt från dagens julkalender. Ho, ho, ho!

Däckbytesdags

FixarFarsan har ett säsongsanpassat inlägg med tips om hur man byter till vinterdäck.

Jättebra tips, och här kommer några till:

• Använd fälgkors. Det ger en rent vridande rörelse, till skillnad från L-formade verktyg. En gång pajade jag en låsbult med ett sådant verktyg, och den var inte kul att få loss...
• Om fälgen har rostat fast på navet: Lossa bultarna ett par varv och hissa ned bilen så att den står på däcket. Då släpper det.
• Ovanstående fastrostning förebygger man genom att lägga lite kopparpasta runt navcentrum.
• FixarFarsan avråder från att smörja gängorna, men det brukar jag göra ändå, och hittills har jag inte tappat något hjul.
• Till vinterdäcken har jag fula bultar som jag inte är rädd om. Däremot använder jag snygga, förkromade bultar till sommardäcken på lättmetallfälg. För att inte skada kromet kan man lägga en tjock plastfolie mellan bultskallen och sexkantshylsan.

Och glöm inte att man kan tjäna pengar på däckskifte!

Upphovsprivilegiet

Juristen Mårten Schultz skrev nyligen en debattartikel i Svenska Dagbladet. HAX kommenterade artikeln, och Schultz har följt upp med en ny artikel.

Denna mycket intressanta läsning fick mig att tänka till. Upphovsrätten - vad är den egentligen? Är den en rättighet, ungefär som äganderätten? Eller är den något annat?

Antag att jag äger en cykel. Ingen kan använda cykeln samtidigt som jag cyklar på den. Äganderätten ser därför till att man får ha sina knappa resurser ifred. Med knapp menar jag då, att om min cykel går sönder eller blir stulen, måste jag köpa en ny. Därför är stöld av cyklar förbjuden.

I en alternativ verklighet, där cyklar växte som ogräs i varje källarförråd och alla och envar kunde skapa en cykel genom att knäppa med fingrarna, vore inte cykelstöld ett problem. Där skulle den sannolikt inte vara förbjuden. Resurser som inte är knappa har traditionellt inte omfattats av äganderätten - vatten ur sjöar är ett exempel på detta, liksom radiofrekvenser i radions barndom.

En liknande, alternativ verklighet, existerar för immateriella verk som musikstycken, uppfinningar och böcker - alltså information. Om jag konstruerar och bygger en motor och du bygger en likadan efter mina ritningar, har vi varsin motor. Bygger din kompis i sin tur en kopia av motorn, har vi alla tre varsin, och så vidare. Jag har fortfarande bara behövt konstruera motorn en gång. Alltså är inte immaterialrätten, till skillnad från äganderätten, ett juridiskt sätt att skydda knappa resurser.

Men vad är den då? Den är ett privilegium!

Antag att staten bygger en väg mellan Grönköping och Ankeborg. Det är en lång vägsträcka, och staten tycker att det vore bra med en mack längs vägen. Men inget oljebolag vågar investera i en mack, eftersom man fruktar att den inte kommer att löna sig. Aj då. Staten vill ha en mack där och det kvickt. Vad gör staten då?

Jo, staten ger ett exklusivt privilegium åt Bensin-Berra, som får uppföra en mack och garanteras ett 20-årigt monopol. Han får alltså en säker inkomstkälla under denna tid, och behöver inte oroa sig över att Diesel-Doris öppnar en mack tvärs över vägen och halverar hans intäkter.

På samma sätt fungerar immaterialrätten. Staten ser det som önskvärt att uppfinningar och konstverk skapas, och ger därför upphovsmannen ett tidsbestämt monopol på att mångfaldiga verket. Det kan vara bra att hålla i minnet när upphovsrätten diskuteras.