Fixa feta vaxet med mikrofiber

I veckan som gick fick jag en impuls att tvätta bilen. För hand.

Sagt och gjort. Efter omsorgsfull spolning, schamponering och spolning igen for jag hem och började torka av bilen. Till detta använde jag ett sämskskinn (på grund av oss fåfänga bilägare är sämsken troligen utrotningshotad, för jag har aldrig sett den annat än i skinnform), vilket får bort mycket vatten, men inte allt. Tyvärr räckte inte den uppenbarligen fuktiga kvällsluften heller till. Därför var bilen lätt fuktig när det var dags att lägga på vax.

Fukten i kombination med mörkret (det skymmer tidigt i september, vilket gjorde det svårt att se vad jag höll på med - rent kemiskt fungerar bilvax även i mörker) gjorde att bilen snart var täckt med en vit, flammig vaxbeläggning. Lite som om den fått mjäll, tyckte en arbetskamrat. Jag är böjd att hålla med honom.

Så vad göra? Över en öl med en polare nämnde jag fadäsen samt min plan att följande dag ånyo tvätta bilen och lägga på ett nytt lager vax. I torr luft. Och dagsljus. Varvid han tipsade mig om att istället putsa upp den med en mikrofiberduk.

Om än något skeptisk testade jag det senare alternativet, och resultatet blev utmärkt. Blankt och fint. Vaxet stannade även kvar på bilen, på så vis att en regnskur avsätter höga, fina droppar. Vattnet flyter inte ut till en tunn hinna, som det gör på en dåligt vaxad bil.

Så mikrofiberdukar funkar i dylika lägen. Kanske inte för en utställningsbil, men för en bruksbil är det i särklass det snabbaste sättet att åtgärda en halvrisig vaxning.

Ohly ser rött

Foliehatten Cornucopia tipsar om klippet där Lars Ohly surnar till:



I vanliga fall är jag den siste att försvara Vänsterpartiet och dess sympatisörer. Det är ett parti som inte gillar bilar eller kärnkraft och som har en mycket flexibel syn på äganderätten. Dessutom är de feminister. Det jag möjligen kan gilla hos partiet är deras skepsis mot EU. Och så är de paradoxalt nog liberala i vissa frågor, men mest i oviktiga symbolfrågor.

Men i det här fallet har Ohly mina fulla sympatier. Efter två minuters lugnt argumenterande med journalisten, som beter sig som en ouppfostrad fjortis med allvarlig vaxpropp och inlärningssvårigheter (han hör eller förstår uppenbarligen inte att han ska vända sig till V:s partisekreterare) muttrar han något om "jävla respektlöst".

Man må tycka att Ohly är dåligt medietränad. Dock tror jag att gemene man hade tappat behärskningen långt tidigare och lämnat journalisten med en saftig tandläkarräkning.

Redan på mellanstadiet lärde jag mig att den gåpåiga stilen inte fungerar, utom i syfte att provocera. Men det kanske var det som var meningen?

Bellmanstafetten

Även om jag väldigt gärna rör mig på hjul, händer det att jag springer också. I kväll ska jag springa Bellmanstafetten! Som uppvärmning sprang jag Midnattsloppet, vilket var jobbigt. Träningsidén att springa ett långt lopp (10 km) först och ett kort (5 km av en 25 km-stafett) sedan kanske låter bakvänd, men nu råkar loppen gå av stapeln i den ordningen.

En devis att skylta med

Förr i tiden - från 1973 till 2009 - var bilägare tvungna att ha en liten dekal på bakre nummerskylten, det s k skattemärket. Dessa märken förnyades årligen och satt fast med ett ytterst segt klister. Från och med i år är märket avskaffat. Tyvärr avskaffades inte fordonsskatten i samma veva, men man kan ju inte få allt på en gång.

Nåväl, det var alltså ett lysande tillfälle att investera i nya registreringsskyltar. Jag hade nämligen den fulaste varianten av skyltar, den från 90-talet i laminerad plast med väldigt klumpigt typsnitt. För några år sedan övergick Vägverket till en betydligt snyggare reliefskylt i aluminium, som påminner om den som tillverkades 1973-83. Skyltarna kostar 80 kr/st och beställs numera från Transportstyrelsen. Jag beställde skyltar utan EU-märke, dels eftersom EU är en företeelse som jag inte gillar, och dels eftersom EU-märket är fult och till färgen skär sig mot min bil.

Apropå budskap... i USA har de olika delstaterna en textrad på regplåtarna. I New Jersey står det GARDEN STATE, i Delaware THE FIRST STATE och så vidare. Men i New Hampshire står det LIVE FREE OR DIE på alla plåtar! Den devisen tilltalar mig, så jag beställde två skylthållare med den texten. De kommer från företaget Dekaltrim och kostar 169 kr/st.

Monteringen var enkel, med undantag för att skruvarna till den bakre skylten satt rätt hårt. Det är svårt att få grepp med mejseln på en kärvande spårskruv, och polygrip räckte inte heller riktigt. Därför fick jag gå en lite annan väg. En 11 mm-hylsa var för stor för skruvskallen, medan en 10:a inte riktigt gick på. Men jag filade till skruvskallen så att den blev en smula sexkantig, våldade på 10-hylsan och vred loss skruven.

När man nu ändå måste ha registreringsskyltar, kan de lika gärna vara snygga!

Rajden vårpimpad

Nu när det är så fint vårväder är det naturligtvis dags att snygga upp bilen. En händig kompis hjälpte mig att svetsa fast en avgasrörsupphängning som hade lossnat, och systemet ser ut att hänga med ett tag till. Men slutröret var slut! Ve och fasa!

Det gamla röret var från Biltema (art. nr. 79-413) och gjort i rostfritt stål. Eller ja, rostfritt och rostfritt; rosttrögt är en bättre beskrivning. Efter fyra års trogen tjänst, utsatt för omväxlande värme och saltslask, hade det rostat av. Till skillnad från ventilhattarna var det dock inte stöldbegärligt utan har fått sitta kvar. Detta rör kostar i skrivande stund 179:-.

När jag ikväll besökte Felte... hrrrm, jag menar Biltema, såg jag att de även sålde ett slutrör (art. nr. 79-423) i kromad aluminium för 89:90. Det kanske inte håller lika länge, men en tanke är att det kanske tjänar som offeranod och förlänger livet på avgassystemet? Det får dock en mindre anmärkning på att skruvklämmorna inte räckte runt avgasröret med mindre än att man skippade ett par av de medföljande fjäderbrickorna.

Tyvärr strejkade min mobilkamera, så jag har inget foto på underverket. I stället bjuder jag på ett foto som visar vad påskharen värpte i år. Kan ni gissa vad det är?

Kul att få spö

Härom veckan tänkte jag på hur härligt det vore att dra iväg och fiska. Nej, jag brukar aldrig fiska och är egentligen inte särskilt förtjust i fisk. Men det ser så härligt och rogivande ut att sitta i solen på en brygga och göra ingenting. Och jag har alltid undrat hur det känns att vara bakom flötet (haha).

Hör och häpna - på ett jobbevent i förrgår på Aquaria med ett företag i ventilationsbranschen fick alla deltagare varsitt fodral. Detta visade sig innehålla en hopfällbar pall, en hatt och ett metspö med rev, flöte, sänke och krok! Vilket sammanträffande, va?

Nu får jag hoppas att skattmasen inte läser min blogg alltför frekvent. Då kanske jag måste skatta för metspöet; det är ju trots allt en gåva som jag bloggar om. Julia Skott har skrivit en bra krönika om hur modebloggare har fått ta upp diverse varuprover av smink, Brun-utan-tvål och annat småplock i deklarationen. Så jag får vara tyst om metspöet. Staten är ju mån om sina fiskala (haha igen, nu är jag i toppform!) intressen.

Ol' catfish in the lake, we called him Big Jim
When I was a kid, my only wish was to get my line in him
Skipped church one Sunday rowed out and throw'd in my line
Jim took that hook pole and me right over the side
Went driftin' down past old tires and rusty cans of beer
The angel of the lake whispered in my ear
"Before you chose your wish son
You better think first
With every wish there comes a curse"

- Bruce Springsteen (Human Touch, 1992)

Dagens nyord: Tobleronepolitik

Den stundtals läsvärde bloggaren Cornucopia (som för det mesta känns som en corny kopia av Malthus) puffar för dagens nyord: Tobleronepolitik. Definition: att skapa en fet nota som någon annan får betala. Mycket användbart!